Kommer just hem från bion ikväll och har sett " Svinalängorna". Jag känner mig helt tom och funderar så mycket nu. Den där tomtebolyckan som man tror lyser ut genom fönsterrutorna, hur är det med den egentligen? Hur har barnen det, ser vi när barn har det jobbigt hemma? Hursomhelst man måste nog orka agera om man anar att nåt är så fel som i filmen, för, jag tror att en del barn har det likadant än idag. Usch och fy, nu vill jag skaka av mig det en liten stund.
Igår var jag hos mina småflickor, det är underbart när tjjerna kommer springande i hallen när man kommer, den lilla hojtar: fammo fammo hej. Vill du se mitt rum? Jag har en säng osv osv som om inte jag redan vet allt det. Nu hör det till saken att lilla "Cluckie" har fått slippa sin spjälsäng nu och skall få en ny stooor säng och under tiden får hon ha en extrasäng tills den nya kommer. Vilken lycka när man är liten. Den stora damen kom upp från sitt rum och kramades och babblade på om allt som hänt "i skolan". Vi skall låna henne i helgen och gå på museum . Jag viskade till henne hemlisen om helgen så inte lillasyster skulle höra då säger hon tyst " Vet mamma och pappa om det?" Den tjejjen kan hålla hemlisar hon, det är jag värre på, jag hade nämligen tryckt i mig en klubba på vägen upp till dem och hann dessvärre inte äta upp den innan jag kom fram, dessutom lossnade själva kulan från pinnen så jag hade en liten bula i kinden som putade ut. Jag tänkte att hoppas de inte ser att farmor har godis i munnen när det bara är tisdag. Jorå, det tog väl ett par minuter så kom det: Fammo! Vaa har du i munnen? Och där stod jag och snörpte med stortruten och ljög barnen rätt upp i ansiktet: Eh eh, jag fick en karamell av en tant på parkeringen!!!!!!!! Ja, så dum är den här farmoren, trodde jag skulle hinna smälla i mig klubban innan jag kom upp och inte kunde jag svälja kulan heller så, ja det var bara att hitta på nåt i brådrasket. De sa i alla fall inge mer om saken så det gick väl hem kan jag tro, jag hade förresten med mig lite kokosbollar till fikat så alla blev nöjda till slut.
Idag känns det som vi har jobbat i en ishall, skolgården har varit glashal och det är bara ren tur att ingen har brutit vare sig armar eller ben. Solen har lyst och det har varit ett underbart väder. Vad skönt det känns att få avsluta mina tankar lite positivt,jag var rädd att detta skulle bli en tragisk blogg men det ordnade till sig på slutet. Gå och se filmen hur somhelst även om den är tung.
Jaha det var det om detta.
Gonatt
