Jag är så barnslig...

Måste delge min dag igår på jobbet med mina underbar ungar. Efter all härlig nysnö som dalade ner var jag bara tvungen att ta med mig mina ungar på fritids och göra labyrinter i spårsnön. Hur kul som helst, jag gick före och spårade upp och gänget kom efter. Sen måste vi ju bara gå upp i skogen och helst utanför gränsen och göra nya labyrinter där snön var helt orörd. Det bästa var när jag sa till barnen att : dra upp huvan över mössan och ställ er under trädet så skakar jag. Det var så roligt att stå under när all fjunlätt snö bara vräkte ner på oss. Ibland behöver man ge barnen de enkla nöjena, bara man är med själv och " barnslar" sig så blir det delad glädje. efteråt var det ett gäng rosenkindade glada barn som satt och spelade spel och tog det ganska lugnt på fritids.
Igår kväll sent, vid 23.00 fick vi besök igen på frimärket. En stor bock med en stor fin krona, en mindre med bara små spjut på skallen och fyra hindar. Rekord. När den stor bockluringen började ge sig på fågelbordet igen fick vi allt säga till att nu räcker det. De lommade iväg för att snart komma tillbaka. Det är så hjärtslitande att se när de står på tå och sträcker sig för att nå en liten löjlig talgboll eller försöker stånga sönder fågelbordet för att få solrosfrön. Ikväll lägger jag ut nåt utanför staketet tror jag. De kommer ju att komma även om jag inte lägger ut nåt.

Jag vill passa på att säga hur stolt jag är över min rådiga dotter som genom en Heimlich Manöver hjälpte en kvinna på tåget som satt något i halsen och var helt panikslagen. Det är så bra när man ser att någon märker vad som händer runt ikring oss och har modet att hjälpa till. Tack älskade dotter för att du är så modig och vågar.
Sonen gjorde en liknande grej för några år sen och lyckades hjälpa en liten pojke som satt en korvbit i halsen och var ganska illa däran. Mamman var helt skräckslagen och paralyserad som resten av alla som fanns i närheten (restaurant). Sonen gjorde en barn anpassad Heimlich och räddade troligtvis livet på den lilla pojken.
Man skall ju inte skryta men nu gör jag det över mina fina kloka barn som vågar att vara vuxna medmänniskor som tar sig tid att se vad som händer runtom. Tack mina älsklingar. Jag är en stolt morsa.