40 år sedan

Inte sen jag bloggade men sedan jag födde en underbar pojke som vuxit och blivit en underbar man.
Sonen fyllde 40 år den 6 maj och det har firats nästan i dagarna tre (åtminstone tre tillfällen)
Så himla kul att lura honom så det brakade om det. Han fick en trevlig kväll med goda vänner som samlats för att fira honom på O`Learys sportsbar (var annars) . 
Det är på barnen man ser att man åldras, men ibland tycker jag att jag är jämnårig med sonen men
jag är inte säker på att han känner sig jämnårig med mig, ha ha ha.

Snart är det dags för dottern, maken och min bror att fylla år. Hade min lilla älskade pappa levt så skulle han ha fyllt 90 år i år samma dag som dottern. Men nu sitter han i himlen och äter gröt för sig själv så dottern får äta sin gröt här på jorden. Pappa brukade skoja med henne och säga att de skulle äta födelsedagsgröt tillsammans.
Men hörrni, var tog våren vägen? Såhär mysigt tänkte vi ha på vår lilla altan.

Men det får vänta tills vi slipper skrapa frost från stolarna. Burr, jag som har längtat efter att få använda lite lättare kläder jag har tom slängt mina vinterjackor eftersom jag tyckte att den ena gjort sitt för mig och den andra var trasig så efter 10 år får man slänga. Nu vill jag ha dem tillbaka, men det ser nog inte så bra ut om jag börjar rota i UFF-Lådan efter den som åkte ner där.

Några fina blommor har i alla fall vågat sig fram. En och annan tulpan har fått stå kvar i rabatten som tack för att rådjuren fått lite mat under vintern, det har dock inte lika många djur som förra året.

Vi var på en underbar utflykt med de yngsta barnen på skolan. Att bedriva verksamhet i denna miljö varje dag skulle vara en plikt.

 Man märker hur barnen uppskattar och behöver få komma ut i naturen. Vi lät barnen göra precis vad de själva ville och de fick springa eller klättra eller bara sitta i solen utan att vi la oss i. Gissa om det var bra, inte en enda konflikt. Barnen lekte och alla hade utrymme att göra precis  det som just de ville. Några barn tyckte t o m att det var vackert och bara stod och tittade som om de aldrig sett något liknande. Härligt när de upplever med alla sinnen.
Ja det var väl ungefär allt för denna gång.
Vi hörs och ses i cyberrymden.
Kicki eller Kakan som mina stora barn i skolan säger.