Hej då 2013 välkommen 2014

Årskrönika.........ja, just nu kommer jag inte ihåg ett dugg. Det är bara som ett blurr hela året.

Det jag spontant kan känna är att det varit ett bra år för mig i det stora hela. Inga svåra sjukdomar eller stora sorger har drabbat mig så på det viset får jag vara glad.

En stor glädje har jag haft i alla fall. Min brorsdotter och hennes "man" fick äntligen sitt hett efterlängtade lilla barn. Det är nog den största händelsen tror jag.

Annars har året löpt på. Jobbet har varit minst sagt krävande i år. Vet inte om jobbet i sig är tyngre eller om det är jag som blir äldre. Det har känts tungt hursomhelst vissa dagar. Det är tur att man får påfyllning med en liten varm kram eller ett gulligt ord från någon av småpäplingarna både mina egna och andras.
 Maken konstaterade just att han bara har 17 månader kvar att jobba innan pensionen, det är inte utan att jag blir lite avis måst jag nog erkänna. Fast jag trivs bra med att jobba så skulle jag vilja rå min tid lite mer, men det kommer det kommer.

Sommaren var ju bara fullkomligt ljuvlig . Många goda timmar i hängmattan med en bok eller bara liggandes där och sakta gunga fram och tillbaka och kontemplera över livet tills ögonlocken föll ihop. Det gick ganska fort får jag nog erkänna. Snark....snark.

Kameran har varit en trogen vän detta år. Jag vill inte påstå att jag blivit bra på något sätt, men ett och annat kort har jag fått till som jag känner mig nöjd med. Dessvärre är jag så funtad att jag tappar sugen när det inte går som jag vill. Jag vill lära mig att Photoshopa mer men det är så jäkla svårt och jag har ett tålamod som är så här långt..hit. Många gånger har jag suttit beredd att skicka ut datorj.....eln ut genom fönstret men jag har besinnat mig .

Mina barnbarn har vuxit och blivit ett år äldre alla fyra. De är så roliga att lyssna på, många skratt bjuds det på i deras sällskap.

Sonen har varit här i sommar och byggt en toppenfin veranda åt oss. Han är så himla duktigt och snäll. Han får säga som Lotta på Bråkmakargatan " Det är inte klokt, jag kan så mycket". Och det kan han verkligen. Bara det att han tar sig tid att hjälpa oss när han har så mycket själv att fixa med, både jobb och hus.
Dottern har skänkt mig glädje genom att vara min dotter. Hon är den som får mig att skratta mest av alla. Vi har haft våra mysstunder och de är värda allt. Det jag kan sakna ibland är att bara vara med dem båda två tillsammans, ensamma, bara som mamma och barn, måste se till att få det nästa år. Nästa år föresten, sonen fyller 40 år!!!!! Herregud, han föddes ju igår. Hur gick detta till? Det är ju förvisso inte bara han som fyller utan även svärsonen och svärdottern. Hoppas de får ett bra år .


Jag har gjort många roliga saker detta år. Kulturen har inte varit långt borta någon månad. Tur att jag har en fin kompis på jobbet som lockar mig med på än det ena än det andra.
Många böcker har lästs och nu när jag fixat Netflix så blir det en del filmer som skänker en stunds glädje. Jag gillar att flytta mig tillbaka sådär en två, trehundra år i tiden. Jag orkar inte med allt våld som visas på tv och filmer, jag vill ha romantik och ett lugnt tempo. Just nu har jag fastnat i gamla hederliga Fortsythe Sagan. Minns den från min barndom, min morsa och mormor ringde till varann varje dag och när Fårsyte sagan hade varit (som mormor sa) så skulle avsnittet avhandlas per telefon. Karaktärerna skulle bedömmas och en del fick ris och en del fick ros och stackars han och stackars hon och han är så grym och hon är ett riktig stycke osv i det oändliga. Där har inte jag hamnat i alla fall...

Ikväll skall vi gå ut på lokal med våra gamla goda vänner. Det blir lite glam och glamour och det lovar gott inför det nya året som står här och knackar på dörrn.

Jag vet att alla inte haft ett lika fint år som jag har haft, till er kan jag bara säga att jag önskar att ni får ett bättre år det som kommer, det kan vara början på något jättebra, vem vet.

Nu vill jag önska er alla :
                                             ETT GOTT NYTT ÅR

Hoppas 2014 bjuder på många, många  glädjestunder och samvaro med nära och kära.

Okej då Josse...här får du.

En något yngre släkting till mig, min brorsdotter, har påpekat att det bloggas för lite. Okej då här kommer nåt lite snabbt krystat dåra .
En månad sen jag skrev, en månad av trötthet och gnäll men sörru, nu är det bättre igen. Jag har mina dippar ibland men det är väl inte mer än mänskligt.

Det som har fått glädjebägaren att rinna över denna månad är ändå att den så hett efterlängtade lilla Edvin har sett dagens ljus. Alla som följt denna långa, långa, långa tid av längtan, ovisshet, önskan, glädje, sorg vet att nu är lyckan total. Min äldsta brorsdotter och hennes sambo har efter många års kämpande äntligen fått sin lilla pojke. Efter några dagars hårt arbete för den blivande modern kom han då äntligen ut med lite hjälp av doktorerna som fick göra en liten dörr i magen så kan kunde komma ut den vägen den lille rackaren.

ALL LYCKA TILL ER ALLA TRE

Jag har varit lite kulturell också i novembermörkret. Var tillsammans med mina två kollegor och tittade på Priscilla på Göta Lejon. Tyvärr fick den en snöpligt slut då föreställning fick avbrytas efter en timme. Sånt som händer, men vi får nya biljetter i januari så inge större skada skedd.

 Jag har varit sur under november, klagat och surat och skrivit bittra brev till höger o vänster. Vad är det som händer i min hjärna, håller jag på att förvandlas till en riktig bitch. Jag tror jag är surast i kommun. Ni som är äldre än mig, blir man surare med åren eller är det bara jag? Det jag klagat på är Transportstyrelsen och Tyresös Bussbolag Nobina eller vad det heter. I ena fallet (bussen) fick jag medhåll av chefen där. Busschaufförsstackaren kunde ju inte gissa att jag skulle åka med bussen så han struntade i mig. Tack D för att du förstod mig och lämnade saken vidare.
 Men Transportstyrelsen lär jag väl aldrig höra nåt från. Först skrev jag i brevet till dem att de sysslar med ocker men då tyckte maken att jag var lite väl sur så då blev jag lite mildare i tonen Vad den saken gällde var att de skall ha 500 spänn av oss för att vi betalat räkningen på 410 kr i mycket god tid. Efter 2 månader eller så visar det sig att vi bara betalt 401 kr och då jäklar skall drevet gå. Men sörru då for fan i mig. Ett mycket rakt brev skrevs och fortsättning följer.
När jag blir pensionär då tror jag att jag skall sitta hela dagarna och skriva klagobrev till diverse instanser. Jag har lärt mig av En man som heter Ove. Har ni inte läst den boken så rekommenderar jag den .

 Nu har min vinterrestaurant för uteliggarfåglarna öppnat för säsongen. Nåja, vi har haft öppet en längre tid fast det har jag kanske inte meddelat. Det är skytteltrafik här så jag får springa som en galning och fylla på. Det är så trevligt men inte lika trevlig med grannars katter som sitter här på mitt frimärke och tror att det skall flyga in stekta sparvar i munnen på dom. Jäkla typer egentligen, gå hem å ät på ditt eget frimärke vettja.

Ok Josse nu får du inget mer. Ett par foton kan väl komma med som kronan på verket..

Edvin: Tänk att det var just dig vi väntade på.

Vattenorgeln utanför Älvsjömässa där årets Fotomässa gick av stapeln

Jag tror jag fått fåglar på hjärnan, mina julgardiner i köket.

Nu är det väl ändå nu

Det är dags att skriva några rader känner jag. Inte för att jag har nåt speciellt att berätta, mer för att bara tala om att jag finns (ifall någon tvivlat).

Dagarna bara rullar förbi i en hisklig fart. Jag får inte den där berömda bakdelen ur vagnen liksom, inte för att blogga i alla fall. Nu har jag fastnat i det här med fotoredigering. Det är konstigt med mig (som Lotta på Bråkmakargatan brukar säga) jag blir så insnöad på nåt och då håller jag bara på med det tills jag inte orkar se "skiten" längre. Vad är det för bokstavskombination?

Det är alltid så, om jag syr, ja då syr jag för runt, om jag målar, ja då målar jag för runt osv osv. Nu upptar datorn och kameran all min lediga tid, nästan. Jag har dessutom gått med i en fotoklubb . Då får man möjlighet att träffa fler fotonördar som lär mig och inspirerar mig så det bara brakar om det.

Jag gör i ärlighetens namn andra saker också men det är väl inte något att lägga nån större vikt vid.
Jag har i alla fall gjort några roliga saker  utanför hemmets härd .

För en tid sedan var jag och såg Spök med några jobbarkompisar, den var jättebra. Jag har även varit i Växjö hos min brorsdotter tillsammans med min gullhöna. Nu på fredag skall Gullhöna och jag gå på Galenskaparna tillsammans och sen skall vi sova på hotell som ett mys bara. Det är underbart med kvalitetstid med dottern. Det finns inte många andra som kan få mig att skratta så mycket som hon. Hoppas vi hinner gå lite i affärder också (hon är bra smakråd dessutom)

Nästa vecka får vi kanske Gotlandsfrämmande, det blir kul. Då skall jag INTE hålla på med min kamera/dator. Då får munnen jobba istället. Det är så trevligt när vi får besök från Ön.

Vi har stängt till landet  för säsongen men det kan bli något tripp dit ut ifall det inte blir en sån där riktig fimbulvinter i år med. Det var så lugnt och avkopplande att vara där i tystnaden. Ingen som påkallade min uppmärksamhet, varken barn eller fågel. Just nu har jag ett stort behov att få ha det lugnt omkring mig, det är mycket stress och ljudligt på jobbet som ni kan förstå med över 40 glada aktiva barn. Även om jag tycker så mycket om dem så kryper nerverna utanpå ibland. Vet inte om det beror på mig eller om det beror på något annat. Jag är i det närmaste slut i öron och huvud när jag kommer hem. Då är det skönt att sitta vid burken en liten stund .
 Jag glömde ju tala om att jag varit på besök en hel dag i mitt äldsta barnbarns skola. Det var så avkopplande att få vara i en skola UTAN ATT BEHÖVA BRY SIG. Bara få vara farmor. Hon var nöjd med mitt besök, det var inte alls pinsamt som hon hade trott först.

Om en liten stund skall jag gå och ta mig en kopp kaffe och smälla i mig några pepparkakor. Sen är det inte så mycket kvar av den här kvällen. Jag visar några bilder här så ni får se vad jag gör.
Sköt om er tills vi hörs.

Frostnupna nypon på landet

Katten Bosse håller koll från trappen.

Utflykt till Teleborgs slott i Växjö

Dottern, brorsdottern med sambo på Kronobergs slottsruin

Frost i gräset på landet

Photoshopad blåklint

Photoshopad ros.
 

Oktober

Nu är det verkligen höst.

Det har dröjt men i morse kändes det att nu är den här. Jag har inte så mycket emot hösten, det enda jag egentligen tycker är jobbigt är regn och blåst på väg till jobbet på cykeln . Är det för tråkigt väder åker cykeln in i förrådet och jag lyxar med bussen istället. Det känns som jag gör nåt jag inte får när jag åker buss. Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Det är nog den där jäkla Luther tror jag, inget får vara bekvämt och skönt för då är det dåligt.
Cyklingen är min enda motion jag utövar så det kanske är därför jag får dåligt samvete.

Nu har jag äntligen gått med i en fotoklubb för att dela mitt intresse med andra fotonördar. Det känns kul att dela tankar och frågor med några som tycker det är lika kul som jag. Kan ni se oss framför er där vi sitter och berömmer varandras bilder, klubben för inbördes beundran. Men det är jättekul och många är så duktiga så jag knappt törs visa något av det jag själv fotat. Men det kommer.

I helgen som gick var kar`n jag bor ihop med och ett par mycket goda vänner till oss ute på galej.
Vi var och åt en härlig fiskrätt på Melanders bakficka och efter det var vi på bio och såg Monica Z.
Bra film och god mat och mycket trevligt sällskap. Den kvinnliga parten i sällskapet (nämner inte namn här) skall snart genomgå en ny operation av sitt tidigare opererade ben så vi tyckte att hon behövde lite uppmuntran innan. En del av er läsare vet vem jag åsyftar. Lycka till lilla DU.

Den här helgen stundar nya äventyr. Jag skall få rå om min dotter helt och hållet utan några småkillar som stjäl uppmärksamheten från mormor. Gullhönan och jag packar ihop oss och flyger till Växjö för att hälsa på en annan Gullhöna, som har en mage som nu är stor som ett hus. Det ligger nåt därinne som kommer ut så småningom. Vi kommer få så himla mysigt och munnarna kommer gå ur led är jag säker på. Jag får väl uppdatera efter hemkomsten.
Det skall faktiskt bli skönt med en semesterdag på fredag, för jag är riktigt trött. Det är krävande just nu på jobbet och ibland fattar jag inte själv att jag orkar. Tur att jag är, en i botten, positiv person annars vet jag inte. Det räcker att barnen säger eller gör något roligt så är man på banan igen. Tackolov för det. Men jag skall inte sticka under stol med att efter en dag med 40 energiska barn  som alla vill ha uppmärksamhet och allt annat som skall hinnas med under en dag så finns det inte mycket ork kvar på kvällen.
Nu skall jag inte gnälla mer utan lägger med nåra bilder och så får ni ha det så himla bra alla ni som läser mina rader. Tjenna

På väg hem på cykeln kan man få se djurlivet inpå knutarna

Jag flyttade den lilla fågelungen från  farorna på vägen på landet.

Den lilla kar´n jag bor ihop med håller ett vakande öga över alltihop.

En del dagar och andra.

En del dagar känns det som det skulle vara fullmåne hela dagen. Humöret är inte i topp alltså.

Det händer saker som gör att man tappar lite sug men nog 17 kommer man upp till ytan igen. Jag ville bara säga det så det kom ur mig liksom.

Helgen har varit supermysig tillsammans med mina små favorit"påjjkar".
Kan man annat än glädjas när man får sådan positiv feedback hela tiden. Det är tur att det ges någonstans. Feedback alltså, positiv alltså.

Den minste mannen är en ständig källa till glädje. Det är tur att jag inte är helt förstelnad i kroppen då han kräver många ekvilibristiska övningar av mig. Vi utför ett litet cirkusnummer vi kallar The Flaming Flamingos eller som han sa som liten pilt " Mea slingmoss mojmoj". Det går ut på att han skall ligga å mina fötter och jag skall ligga på rygg och balansera upp honom i luften på alla de konstigaste sätten, ju svårare, ju roligare. Det räcker inte med en gång som ni förstår utan det blir ett rejält gympapass kan jag lova.

Dessutom är han helt betagen i min mage och har varit så hela sitt liv. Inte bara min mage förresten utan alla mjuka magar. Om han fick bestämma skulle jag helst sitta utan tröja så han hade full tillgång till magen hela tiden. Jag satt och solade i det superfina vädret i  bikiniöverdel till gossens stora förtjusning. När jag sedan tog på mig en tröja då det blev något svalare sa han: Mormor, jag vill att du bara har bukini!!!!Det är mycket bättre!!!! Vad skall det bli av den ungen.
Den större gossen hade diverse aktiviteter för sig, fotboll och cykling. Fotbollen var jag med och kollade på men som ni vet, jag och sport alltså. Inte ett dugg intresserad men som den välartade mormoren jag är så hejjade jag och tjoade på i alla fall i solmyset.
Mina helger hos dottern brukar alltid innehålla mycket skratt, det finns inte många som kan få mig att skratta lika mycket som hon. Det ligger väl i generna antar jag att vi delar samma humor.
Plopp sa det och så var det slut på helgen. Just nu känns det långt till nästa helg men plopp så är det helg igen.
Ha det så gott nu alla läsare.

Vardag eller var dag?

Ja nu är vi där i vardagen igen efter en lång härlig semester. Jag känner mig utvilad och beredd att möta världen därute igen. Den finns liksom inte när vi är på landet i vår bubbla. Det är så sällsamt tyst och ostört och omodernt och fridfullt och ja...fullkomligt ljuvligt. Vi går där i vår egen lunk och gör det som faller oss in.

 Mest faller det mig in att gubben måste göra en massa saker och han har jobbat och varit flitig. Han har målat fönster och vår dörr och lite annat pyssel när han inte legat på rygg i solen och läst. Jag har legat i hängmattan och läst i skuggan för det mesta när jag inte har städat, tvättat, kokat saft, plockat bär till saften, pysslat, varit social, varit farmor och mormor och....listan kan göras lång men det bästa har varit att bara mysa.

Vi har varit på våra sedvanliga roadtrips runt Sverige. I år var vi i Gamla Linköping ( en liten museumstad) i Linköping och sov på ett fullkomligt bedårande Bed & Breakfast. Sedan betade vi av lite olika saker på vägen upp mot hemmet. En tur till Dalarna hann vi med och det blev Bed & Breakfast i Garsås mellan Rättvik och Mora. Det stället var inte fullkomligt bedårande. Vi har även varit på Drottningholm vilket var så tjusigt. Där har jag aldrig varit förr, jo förresten en gång för 100 år sen med maken och hans bror men då fikade vi bara där. Meddelas att kungen och Syltan inte var hemma vid tillfället.

Nu när jag sitter och tänker efter på allt som vi gjort och på alla goa människor som hälsat på i idyllen känner jag att jag spar en del för mig själv, det är så mycket så det skulle bli en roman här.
En sak till måste jag berätta: ni som är initierade vet att jag älskar att tälta. Jag har gjort det tre gånger i sommar. En gång med alla mina 4 barnbarn och berättas kan att jag låg i mitten!!!!!
Sedan blev det en gång med gullvipporna och en gång med småpåjjkarna. De tycker att vi har det så spännande när vi tältar på tomten. Som ett myys. Det höll på att gå över styr när äldsta barnbarnet A fick se att det var en tvestjärt i tältet. Strunta i det sa jag. Det blev en diskussion huruvida det heter trestjärt eller tvestjärt mellan barnen. Sen somnade alla och saken var glömd.
Många roliga källor till glädje blir det när de är med. Dotterns yngsta frågade mig "Mormor, får man säga fy fan?"  "Nej, det får man verkligen inte, sa jag." Okej" sa han å så var den saken ur världen.

Nu lägger jag med lite bilder för jag orkar inte skriva mer. Jag har tvättstugan samtidigt som jag pladdrar här så ni får ta det som blir idag och nu är klockan 22:12 och det är dags att hämta min tvätt nu.
Tjingeling

Mitt hemgjorda potpurri.

Ett fönster står öppet mot sommaren.

Himlen bjuder på skådespel.

Efter makens renovering av fönster och dörr.

Det viktigaste på alla utflykter.

En av våra mycket välkomna gäster i idyllen.

Nu ere bra länge sen........

Jag skäms nästan, men bara nästan. Det har varit så mycket annat som lockat så jag har helt enkelt inte haft lust, det står i Bibeln: Du skall inte ha lust............

Just i skrivandets stund sitter jag på vårt frimärke och njuuuuter av sommaren,tänk att jag har ström ute nu så jag kan sitta här med min lap och skriva, jag behöver inte gå in.
Frimärket har genomgått en förvandling i vår. Vår prinskorv har byggt en jättefin veranda och maken har kopplat strömuttag och lampor och en firma har kopplat in ett vattenuttag, aldrig mer vattenskador inne, pga dragna slangar.
Fasicken, jag kan ju bo på altan nu vettja ;).

Blommorna gör så jag brister ut i sång: " Herrgud, vad det är vackert..."
Midsommar är den vackraste tiden i min smak. Allt är fortfarande så grönt och fräscht.  När juli rullar in börjar det liksom bli lite mer hö-betonat om ni förstår vad jag menar. Det torkar upp och många blommor har redan blommat ut. Tyvärr lyckas jag inte få till det där med att ha blommor hela säsongen, lika vackert i alla fall, lite blommar ju kvar såklart.
Nu är det fritids för hela slanten på jobbet. Det  blir lite lugnare men full rulle och stökigt pga ombyggnader. Jobbigt att ha alla barnen på en byggarbetsplats och så skall allt funka som vanligt ändå, men vi är ju pedagoger så vi kan ALLT ;)
Snart är det dags för semester och det skall bli ljuvligt. Jag längtar verkligen i år, det har varit ett körigt år i år, få se vad höstterminen erbjuder. Det kommer att bli roligt precis som det alltid blir i alla fall när skolan väl börjar igen.
Men nu skall det njutas i tid och otid.Började midsommaren med en riktig braksnuva,hög feber och mycket ont i bihålorna, bara skiten kommer ut blir det bra igen. Jag ödslar inte mer tid på det här.

Min son och hans familj har kommit hem från sin resa i Turkiet så jag ser fram emot att få träffa mina gullvippor snart. De har gått och fyllt år båda två 9 resp 5 år. Milde tid vad åren rullar på.
Nu lägger jag ner för idag med några bifogade bilder.
Trevlig kväll på er alla.

De två äldre uggleungarna.



På ett hörn ( 9kvm) av gräsmattan på landet växer det prästkragar som ni kan se.

Här är vår nya altan.

Magnus Uggla liftar. Lillungen.

Miina blå drömmar på frimärket.
 

Vafför haru en blågg för näru alri blåggar?????

Ja har`nte nån lust vettu just nu. Mycket annat lockar men så småningom kommer jag tebaks. Plåcka`nte  bort mig från favvolistan eru bussi.
Njut av våren istället för att sitta inne å lesa hära.
Tjenna,
Kicki

April,april, din dumma sill..........

Ja, nog känner jag mig lurad alltid.

Våren lyser med sin frånvaro och det gör mig lite sur. Fast den som väntar på nåt gott osv.
Vi var i alla fall ute i stugan i lördags och tog hand om äppeträden,hoppas  bara att det inte var försent. Man kan ju skada dem om man klipper för sent innan saven stiger, de kan liksom förblöda om ni förstår vad jag menar.

Vintern har inte gått för hårt fram i huset. Inga vattenläckor eller annat som kan göra en ledsen. Några muskluttar under diskbänken och en halvt uppäten tvål kan man stå ut med. Men hur gott kan det vara med tvål undrar jag, det måste ju löddra om mustruten vettja.
Djurlivet var nästan obefintligt. Jag hörde att gården hade haft besök av 32st kronhjortar vid ett tillfälle under vintern, jag som var mallig över mitt besök av 12 hjortar vid ett tillfälle.

Jag saknade " blecku" som tofsvipan heter på gotländska. Det är så trevligt när han går och tutar på åkern. De enda djur jag såg var flugor i drivor på stuggolvet och några trötta fjärilar. Och så gårdens håriga kor förstås. När jag kände doften av dem fylldes jag av en lyckokänsla som jag nästan inte kan sätta ord på. Är jag klok eller?  Jag stod där och drog in doften i näsborrarna så jag nästan storknade. UNDERBART.
Doften är trygghet, sommarlycka, glädje,barndom och allt som där tillhör. Tänk att en doft kan väcka så många minnen, det händer mig ibland när jag känner en viss doft i stan också. När det liksom luktar som bränt rostat bröd då fylls jag av lycka och tänker på hur det luktade i stan när jag var unge och sprang på söder med mina kompisar.

Det var 5 grader varmt inne i huset när vi kom och 12 när vi åkte, rena värmeböljan. Det bådar gott inför den stundande första övernattningen. Det är så skönt när man vaknar på morgonen och det är varmt och gott i sängen och svalt (minst sagt) utanför täcket. Jag sover så himla gott då. Vi har element som vi kan fuska med om det blir för kallt.De brukar få stå på nere i köket för att det skall vara lite varmare där innan vedspisen värmt upp. Lillepilt får stanna hemma några helger än, det är lite för kallt för honom. Jag längtar efter att få sätta händerna i jorden, rensa bort vintern i rabatterna sätta potatis och de å de å de. det finns massor att göra bara VÅREN KOMMER.
Hare gött så länge och vi ser framåt.

Det ser lite kalt ut nerifrån allen men snart är det grönt och fint.

Lite frö som skall i jorden så fort den reder sig.

Ser ut som ett kalhyggen och ännu värre när träden blev klippta, bild kommer.

 

Hur slö får man bli ?

Det är inte mycket som händer här i min blogg. Det är nästan så jag skäms. Det händer inte så mycket att skriva om tycker jag, livet har frusit fast liksom.

Nej så illa är det inte, jag har gått lite i stå, men nu är jag här i alla fall. Jag har haft Gotlandsfrämmandes här några dagar och det är lika roligt varje gång. Varför säger man främmande för när man känner dem som kommer? Konstigt.
Hursomhelst min svägerska och maken o jag åkte till deras gemensamma lillebror. Där bjöds på kaffe o dopp ( och det är min enda last så jag njöt). Alltid lika trevligt att träffa dem också.

En veckas sjukdom har hunnits med men det skiter jag att berätta om. Jag orkar inte med alla dessa sjukdomar som härjar överallt.

Igår var maken och jag och beställde nya möbler till vårt vardagsrum. Det blev en soffa och två fåtöljer. Det blir nog bra tror jag. Kul med nåt nytt när det väl kommer om 6-8 veckor.

Få se vad han som bestämmer härhemma tycker, det kan man aldrig vara säker på. Minns en gång när jag klädde in hans underreda där buren står ( ett gammalt symaskinsunderrede) i självhäftande papper som skulle se ut som granit. Fågelrackaren vägra att flyga in i rummet hur jag än försökte. Det var bara att ta bort igen. Nu har han en träskiva och det går bra. Ibland kan det vara svårt om jag köpt nån tröja med mönster som inte faller herrn i smaken då måste jag ha en tillvänjningstid.

Idag kom nytt Gotlandsfrämmandes hit. Det är min svägerskas dotter och hennes man. Käftarna har gått ur led som vanligt när vi träffas, det är många skratt och mycket babbel på oss. De skall bara vara här över natten och åker hem till ön i morgon igen efter att mannen har opererat sin fot. Hoppas det går bra.
Ja det var väl några livstecken från mig bara för att visa att jag lever.
Hare tills vi hörs igen.

En modig snödroppe vågar titta upp under min grannemittemots fönster.

Ja är lite närsynt.

Knappt man orkar

Lite försenat , Ett hjärta till er som mitt barnbarn håller i. Det skulle kunna vara mitt.
Här kommer en rapport från en skurhink, det är skurtrasan som skriver. Varför säger jag så, jo jag känner mig sur och urvriden. Ett par veckor har varit ganska hektiska och jag känner mig trött. Hur kul är det när man kommer hem från jobbet och formligen dör i fåtöljen varje dag.

 Tystnaden omsluter mig och värmen stiger från min värmefilt och Pippi sitter på stolskarmen och myser. Ögonen åker igen på en sekund fast jag bestämt mig för att åtminstone se lite på nyheterna och ABC nytt, men icke.

Nu vill jag inte gnälla men, nog tar det musten ur en ibland att hela tiden vara fullt fokuserad och tillgänglig varje sekund. Huvudet fullt med tankar som aldrig hinner tänkas klart innan  ett nytt uppdrag dyker upp.

Det är minsann tur att naturen ordnat det så fiffigt att jag var ung när jag var småbarnsförälder. Tänk om jag hade haft det kvar hemma att ta hand om också efter en lång dags arbete i 100 knyck i bullrig miljö hela tiden. Tack för att det inte är så i alla fall.

Jag önskar att jag orkade göra något mer än bara dö i fåtöljen varje kväll.

Igår var jag hursomhelst hemma hos en fd arbetskamrat som hade fixat till en Mary Kay träff. Tack kära MSO, det behövde jag. Det blev en stunds avkoppling och lite glada skratt innan kvällen var slut och jag somnade i sängen ren o skär som en nyponros. ( Kar`n märkte ingen skillnad) men han ser nog inte så bra .

Nu längtar jag efter ljuset, solen ,värmen och gräset. Är det för mycket begärt eller?

En liten testbild.

Den här killen VILLE vara med på bild. Söt va?
Vi hörs

bla bla

Varför kan jag inte få in nåra bilder för????????
Jag blir galen.

Kändes som det var dags nu.

Första bloggen för i år. Den satt långt inne men nu kommer den äntligen. Ni undrar säkert varför det tagit så lång tid men jag har haft viktigare saker för mig. Jag har kollat på The House of Elliot. The complete collection. 30 timmar myyys på hög nivå. Minns ni den serien? Jag såg den aldrig själv då den gick på TV, men många pratade om den så jag har varit sugen länge.

 Jag älskar engelska serier, då menar jag inte deckare utan det skall vara: Downton Abbey, Herrskap och tjänstefolk, Från Larkrise to Candelford osv osv.På 70-talet satt jag som klistrad framför tv:n när det var "Hem till gården" som numer tyvärr förstörts till nåt såpaktigt med namnet Emmerdale farm eller nåt sånt. Nu ser jag aldrig på den.  Rena rama skräpet har den hemtrevliga serien förvandlats till.
Mina barn brukar retas med mig och säga" Morsan älskar såna där serier där det inte händer nånting". Helt rätt uppfattat, det är så vilsamt för själen att bara sjunka ner i bästa tv-stolen och njuta av ingenting. Det finns två serier till som är underbara. " Skenet Bedrar" Patricia Routledge som spelar den högfärdstokiga Hyacint Buckett ( uttalas helst Bouqee) är superhärlig och "Ett Herrans liv" med Dawn Frech som prällen och Emma Chambers som den fullständigt galna Alice. Kolla nån gång om ni aldrig gjort det.

Downton Abbey ja, jag och en likasinnad arbetskompis var på Hallwylska Palatset och kollade på kläderna från den serien . Jag säger bara: Vilka underbara kläder, så kvinnligt och vackert. Sånt skulle jag vilja bära nån gång i livet. Jag tycker att allt var lika vackert, både festklänningar och mer vardagsklänningar i linne . Hallwylska gick inte av för hackor heller, vilket hus....palats kanske det heter med rätta. Vilka enorma summor pengar det måste kostat. Jag har många år tänkt på att gå dit men det har liksom aldrig blivit av förrän nu. Tack " Röda rummet" för att du går  med mig på härligheter.

Resten av tiden har jag hållit koll på alla mina uteliggardjur. De springer ju här nätterna igenom så nattsömnen blir lite störd då jag måste upp och fota. Det är ett bestyr vill jag lova att både ha restaurant med uteservering och att hålla djurpark. Tänk om djuren belönar mig med att föda nåt litet kid här, då blir jag glad. Rekordet är nu 12 st samtidigt, hjortar och rådjur lite blandat. Helt otroligt faktiskt. Jag har lyckan att ofta få se dessa djur och även älgar på vårat landställe. Där kryllar det av dem. Det kommer till och med människor från Tyskland för att kolla på älgarna som är så exotiska för dem. De är så gott som garanterade att få se några livslevande älgar nästan varje kväll på sommaren. Men jag tröttnar aldrig att titta på dem.
Det är likadant med fåglar. Jag kan sitta i fönstret och glo hur länge som helst. Är det pensionärsvarning eller? Vi brukar få besök av nötskrikan, faktiskt hade vi tre på en gång men då blev det kurr. Likadant med björktrasten och koltrasten. De är inte riktigt sluga de där, de springer hellre runt och jagar bort alla andra från maten istället för att äta. Det räcker ju till alla. Björktrasten och Kolle är ena riktiga surkottar. Missunsamma sitter de där och bevakar med en sur uppsyn.

Sonen och barnbarnen och jag tog en tripp till Gammelström och fotade den lille vinterbadaren, Strömstaren. Det är så roligt att barnen gillar att kolla på fåglar och djur." Kolla farmor, en häger...kolla farmor, en svan... kolla farmor..., osv Få se om vi tar en tripp till Nyfors också. Där finns strömstaren också och fina fototillfällen ges.
 Jaja, det var min rapport denna gång njut av lite bilder och kommentera gärna.

Av någon anledning kan jag inte bifoga nåra bilder idag så ni får hålla till godo med mitt pladder bara.
SYND