Nu var det ett tag sen.

Det var ett tag sen jag bloggade, lusten har liksom inte infunnit sig. Det har den egentligen inte nu heller men jag tänkte i alla fall få ner några rader. För tillfället är jag hemma och har ont i halsen och lite feber, det är väl iof inte nåt märkvärdigt men det är faktiskt bara två månader sen jag var sjuk sist och det är ovanligt. Undrar om det är åldern som börjar ta ut sin rätt ?

Det är en prövning att vara hemma vill jag lova. Jag har min pippi som kräver uppmärksamhet på ett synnerligen jobbigt sätt. Han skriker hela tiden och det skär i öronen som knivar. Just nu sitter han och gapar: Pippitintin, på övervåning medan jag sitter nere, jag ropar till honom  "Flyg ner, du är ju en fågel"  Nej, tro inte att han gör det, jag får såsom hans underdåniga tjänare snällt pallra mig upp och hämta honom. Nu sitter han här på min axel och loppar sig så förnöjt och biter mig på örat ibland för att påminna om att jag måste pilla lite på honom.. Det är värre att vara hemma med honom än med alla barn på fritids ;)

I helgen var jag hos dotterns familj i Alsike, det är också en prövning med den lilla herrren i familjen som domderar och bestämmer. Gud nåde om mormor gör fel t ex viker smörgåsen fel vid frukosten, då är hela dagen förstörd. Det är nog jobbigt att vara tre år tror jag bestämt. Den store pojken är en medkännande liten människa. Han fick en slant av sin morfar och då tyckte han att de fattiga kunde väl få lite av den pengen, vilket hjärta han har den pojken. Pappan sa att det var snällt tänkt men det behöver inte du tänka på, det sköter vi vuxna. " Mormor, vet du, det finns människor som är så fattiga så de har facklor, de har inte råd med ficklampor " Ja vad säger man efter ett sånt konstaterande. Det är bra att barnen lär sig att förstå att alla barn har det inte lika bra förspänt.

På söndagen var vi iväg till Sunnersta backen i närheten av Uppsala. Den rekommenderar jag. Jättebra backe ganska nära Stockholm. Två liftar och tre backar och för de mindre som inte åker skidor finns det en härlig grop att åka pulka i ( passar vissa vuxna också). Mycket bra anordnat av Uppsala Slalomklubb. Googla på Sunnersta Backen så ser ni själva, öppentider och så.
Svärsonen var pistvakt denna dag ( dock utan orange Helly Hansen jacka hi hi). Den stora sonen åker slalom så det bara brakar om det, vi hann knappt komma fram förrän han for iväg med ankarliften för att svischa ner för backen till mormors stora förskräckelse. Det där med liftar verkar var viktigt, barnen satt och tjatade om ankarlift och knapplift i bilen på väg dit. Nu äntligen förstår jag skillnaden.

Det blev hursomhelst en härlig dag. Den minste lille mannen, han skulle inte åka några skidor. Han åkte en gång med en svettig mamma som sprang efter men sen fick det minsann räcka. Han satt som en liten patron där på sin snowracer och körde med mamma och mormor som fick slita och dra i sina anletes svett för att han skulle bli nöjd.
 
Det var väl det jag hade att delge denna gång. Ni som undrar över djurlivet på frimärket så har nu den första säcken med foder gått åt. Dovhjorten och rådjuren är här så gott som varje kväll och låter sig väl smaka. Vi har flyttat upp fågelbordet till väggen på övrevåningen  . Det var lite illa åtgånget men maken fixade till det så nu sitter det där på väggen till glädje för våra små bevingade vänner.

" Häpp häpp häpp häpp".

Jag fixade det ! Jag kunde stå i backen utan skidor. ;)

" Jag vill inteeee"

Årets första takdropp.

Så kom de då..

Igår kväll var de här igen. En stor dovhjort och fyra hindar. Det var kul att se att de nu hittat maten, även om hindarna var innanför staketet och åt solrosfrön . Jag lyckades få kort på dem om ändå inte bästa kvalitet. Svårt genom fönstret i mörkret och när de inte står still. Hjorten måste varit innaför staketet nångång under natten och stångat loss grejjor från fågelbordet. Nu monterar vi upp det på en arm utanför fönstret på övervåningen så de inte kommer åt den längre. Men de skall inte vara utan mat för det. Varken fåglar eller andra djur. Jag har köpt ister idag och smält ner och blandat i frön . De skall jag hänga upp ute så får den som vill äta. Hackspetten gillar sånt.
Ikväll skall maken och jag gå på Spamalot på Oscars. Det skall bli jättekul, fick biljetter av dottern och hennes familj i julklapp så den räckte länge den klappen.

Annars har dagen varit som en härlig lördag skall vara. Jag har varit lite flitig också, gjort ett hatjobb: Damma ur bokhyllan. Fy vad tråkigt. Jag skulle rensa bort  böcker som jag ärvt efter min morfar som också var en bokslukare. Det värsta var, när jag började rensa så : Den här boken är nog bra, den här boken kan jag inte lägga bort , det här är en klassiker, den måste få stå kvar. Till slut fick jag ihop en låda ialla fall som åkte in i garderoben ifall att... Jag måste nog ärvt bokläsadet av honom, morfar John. Tack för det.

Hur mycket jag än rensar är det lika många kvar. Jag har en faiblaisse ( heter det så ?) för böcker. Jag har synnerligen svårt att göra mig av med en enda.  För ett tag sen tvingade jag mig själv att rensa bort lite pocketböcker som jag tog med mig till jobbet, tror ni inte att jag stod där och smekte dem tvekande  innan jag ställde  upp dem i hyllan i vårt personalrum . Maken och jag har bestämt oss för att bara köpa pocketböcker, men vem tror ni lyckas med det då? Inte vi i alla fall " Böcker de e mitt liv de se".

Nu slutar jag dagens tankar med att säga, snart är det bokrea igen, jippie. Fler böcker att ställa i hyllorna som inte räcker till.

Ståtlig man.

Fyra damer som inte kan stå still, därav rörelseoskärpan.

Några små vänner och annat

Björktrasen även kallad snöskata

Nötskrikan, så vacker.

Lille kolle, min älsklingsfågel näst efter lillpilten min.

Tre små sötnosar som kommer troget. Det är så roligt med dessa små vänner även om de stressar sönder mig. Måste ut och sopa fram maten när det snöat, måste fylla på maten, lägg ut frukt , häng upp talgbollar, fyll på nötter och som råge på allt ... gör det snabbt för annars gapar galningen inne så fort jag försvinner ur hans åsyn. Nu menar jag inte maken utan min andra äkta hälft, han som jämt sitter på axeln och skall vara med mig, på mig, bredvid mig hela tiden. Men guuu vad gullig han är , jag står ut.
Han är ju ganska ensam dagtid så jag förstår att han vill va med mig när jag kommer hem.
Huliganerna däremot lyser med sin frånvaro. Blev de förnärmade nu när jag köpte mat åt dem ?Precis som om de inte skulle kunna fixa käk själva kanske de tänker. Jag struntar i vilket, jag lägger ut pellets så varsego och ät, annars...........ringer jag till Runar, han ställer nog upp,hihihi.
Det var allt för idag, nu skall jag gå och sätta mig och läsa ut sista delen av True Blood. Jag kommer sakna Sookie, Eric Bill och de andra galningarna.
Goddbajj

Lite spooky måne i söndagskväll, passa re för `Bill och Eric.

Här gör man sig till....

och köper specialkäk till mina huliganer för att de skall låta bli att stånga sönder fågelbordet. Jag la ut maten i lördagskväll...utanför staketet denna gång. En liten ynklig rådjursrackare kom och åt lite pellets. Likaså i gårkväll. Imorse när jag gick upp stod det två stycken innanför staketet och åt solrosfrön!!!!! Där fick jag.
Säger som min grannemittemot : De trodde väl inte sina ögon.
Jaja, de måste väl vänja sig antar jag, eller snarare vänja sig av med att hoppa över staketet. Jag fick dem på kort imorse men de behagade ju inte stå still så det blev inga bra kort. Skall se om de går att fixa på något vis.

Idag känns det uthärdligt med vädret. Jag har kläder efter väder så jah fryser inte sådär speciellt mycket på rasterna i skolan. Många barn däremot saknar både vantar och mössa och täckbyxor. Jag minns själv hur det var i den åldern, hellre frysa och vara tuff och snygg än att vara varm och egentligen lika tuff. Men vad fattade man då.

Jag är så barnslig...

Måste delge min dag igår på jobbet med mina underbar ungar. Efter all härlig nysnö som dalade ner var jag bara tvungen att ta med mig mina ungar på fritids och göra labyrinter i spårsnön. Hur kul som helst, jag gick före och spårade upp och gänget kom efter. Sen måste vi ju bara gå upp i skogen och helst utanför gränsen och göra nya labyrinter där snön var helt orörd. Det bästa var när jag sa till barnen att : dra upp huvan över mössan och ställ er under trädet så skakar jag. Det var så roligt att stå under när all fjunlätt snö bara vräkte ner på oss. Ibland behöver man ge barnen de enkla nöjena, bara man är med själv och " barnslar" sig så blir det delad glädje. efteråt var det ett gäng rosenkindade glada barn som satt och spelade spel och tog det ganska lugnt på fritids.
Igår kväll sent, vid 23.00 fick vi besök igen på frimärket. En stor bock med en stor fin krona, en mindre med bara små spjut på skallen och fyra hindar. Rekord. När den stor bockluringen började ge sig på fågelbordet igen fick vi allt säga till att nu räcker det. De lommade iväg för att snart komma tillbaka. Det är så hjärtslitande att se när de står på tå och sträcker sig för att nå en liten löjlig talgboll eller försöker stånga sönder fågelbordet för att få solrosfrön. Ikväll lägger jag ut nåt utanför staketet tror jag. De kommer ju att komma även om jag inte lägger ut nåt.

Jag vill passa på att säga hur stolt jag är över min rådiga dotter som genom en Heimlich Manöver hjälpte en kvinna på tåget som satt något i halsen och var helt panikslagen. Det är så bra när man ser att någon märker vad som händer runt ikring oss och har modet att hjälpa till. Tack älskade dotter för att du är så modig och vågar.
Sonen gjorde en liknande grej för några år sen och lyckades hjälpa en liten pojke som satt en korvbit i halsen och var ganska illa däran. Mamman var helt skräckslagen och paralyserad som resten av alla som fanns i närheten (restaurant). Sonen gjorde en barn anpassad Heimlich och räddade troligtvis livet på den lilla pojken.
Man skall ju inte skryta men nu gör jag det över mina fina kloka barn som vågar att vara vuxna medmänniskor som tar sig tid att se vad som händer runtom. Tack mina älsklingar. Jag är en stolt morsa.