Oktober

Nu är det verkligen höst.

Det har dröjt men i morse kändes det att nu är den här. Jag har inte så mycket emot hösten, det enda jag egentligen tycker är jobbigt är regn och blåst på väg till jobbet på cykeln . Är det för tråkigt väder åker cykeln in i förrådet och jag lyxar med bussen istället. Det känns som jag gör nåt jag inte får när jag åker buss. Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Det är nog den där jäkla Luther tror jag, inget får vara bekvämt och skönt för då är det dåligt.
Cyklingen är min enda motion jag utövar så det kanske är därför jag får dåligt samvete.

Nu har jag äntligen gått med i en fotoklubb för att dela mitt intresse med andra fotonördar. Det känns kul att dela tankar och frågor med några som tycker det är lika kul som jag. Kan ni se oss framför er där vi sitter och berömmer varandras bilder, klubben för inbördes beundran. Men det är jättekul och många är så duktiga så jag knappt törs visa något av det jag själv fotat. Men det kommer.

I helgen som gick var kar`n jag bor ihop med och ett par mycket goda vänner till oss ute på galej.
Vi var och åt en härlig fiskrätt på Melanders bakficka och efter det var vi på bio och såg Monica Z.
Bra film och god mat och mycket trevligt sällskap. Den kvinnliga parten i sällskapet (nämner inte namn här) skall snart genomgå en ny operation av sitt tidigare opererade ben så vi tyckte att hon behövde lite uppmuntran innan. En del av er läsare vet vem jag åsyftar. Lycka till lilla DU.

Den här helgen stundar nya äventyr. Jag skall få rå om min dotter helt och hållet utan några småkillar som stjäl uppmärksamheten från mormor. Gullhönan och jag packar ihop oss och flyger till Växjö för att hälsa på en annan Gullhöna, som har en mage som nu är stor som ett hus. Det ligger nåt därinne som kommer ut så småningom. Vi kommer få så himla mysigt och munnarna kommer gå ur led är jag säker på. Jag får väl uppdatera efter hemkomsten.
Det skall faktiskt bli skönt med en semesterdag på fredag, för jag är riktigt trött. Det är krävande just nu på jobbet och ibland fattar jag inte själv att jag orkar. Tur att jag är, en i botten, positiv person annars vet jag inte. Det räcker att barnen säger eller gör något roligt så är man på banan igen. Tackolov för det. Men jag skall inte sticka under stol med att efter en dag med 40 energiska barn  som alla vill ha uppmärksamhet och allt annat som skall hinnas med under en dag så finns det inte mycket ork kvar på kvällen.
Nu skall jag inte gnälla mer utan lägger med nåra bilder och så får ni ha det så himla bra alla ni som läser mina rader. Tjenna

På väg hem på cykeln kan man få se djurlivet inpå knutarna

Jag flyttade den lilla fågelungen från  farorna på vägen på landet.

Den lilla kar´n jag bor ihop med håller ett vakande öga över alltihop.