måndag 13 augusti 2012

Nu är jag här igen.

Länge sen jag skrev nåt men jag har levt teknikfritt liv i sommar på landstället. Jag har haft en underbar semester, det känns som jag varit ledig ett halvt år. Jag kan inte i skrivandets stund berätta om allt min semester innehållit, det får komma lite peu om peu vartefter jag hinner lägga allt till rätta i hjärnkontoret. Hursomhhelst en liten tripp till Wadköping i Örebro, en tripp till Sigtuna, många trippar till Alsike och en veckotripp till Gotland samt många trippar till hängmattan. Några trippar till svamp och bärskogen också.
Vi har begåvats med en ny diskbänk på landet efter 26 år. Nu orkar vi inte vika ryggen dubbel längre, vår gamla diskbänk var byggd efter 1931 års standard och då kan inte folk varit längre än, tja låt säga 140 cm eller något kortare. Det blev jättebra i alla fall. Maken har lagt in parkett i lekstugan!!!! Somliga och andra vill jag lova. Det var parketten som vi rev ut vid vår vattenskada som nu är helt återställd. Vi hade besök sista veckan på landet och den lilla damen som var med sa att hon minsann skulle flytta in i "stugan" och hennes mamma och pappa fick hälsa på henne där hädanefter.
Hon följde med hem till slut efter lite protester under löfta att hon får komma nästa år igen.

Vårt äldsta barnbarn råkade ut för en olycka för ett par veckor sen. Som tur var hade hon riktig änglavakt, hon gjorde som sin pappa när han var liten, föll ur ett träd och skadade skallen ganska rejält. Hon fick en spricka i skallbenet i bakhuvudet som tackolov inte kräver nån operation men hon måste ta det lugnt en månad framöver. Det är inte det lättaste när man är 8 år och måste hjula ibland när man går eller göra några andra halsbrytande övningar rätt var det är.
Det yngsta barnbarnet står på öronen titt som tätt. Även han fick besöka sjukhuset efter en lättare härnskakning. Inte nog med det, under ett parti kubb på landet med syskon och kusiner råkade en kubb studsa rakt upp i pannan på den lille mannen ( han har ju nära till marken liksom) som fick ett nytt horn i pannan. Vad säger man, det gäller att ha is i magen med dessa små människor som råkar ut för det ena efter det andra. Jag tackar alla änglar som vakar över dem.




















Nu lägger jag med lite bilder från vårt andningshål i livet, av bilderna att döma verkar vi bo i en djurpark. Vassegoa och njut tills vi hörs igen.