Knappt man orkar

Lite försenat , Ett hjärta till er som mitt barnbarn håller i. Det skulle kunna vara mitt.
Här kommer en rapport från en skurhink, det är skurtrasan som skriver. Varför säger jag så, jo jag känner mig sur och urvriden. Ett par veckor har varit ganska hektiska och jag känner mig trött. Hur kul är det när man kommer hem från jobbet och formligen dör i fåtöljen varje dag.

 Tystnaden omsluter mig och värmen stiger från min värmefilt och Pippi sitter på stolskarmen och myser. Ögonen åker igen på en sekund fast jag bestämt mig för att åtminstone se lite på nyheterna och ABC nytt, men icke.

Nu vill jag inte gnälla men, nog tar det musten ur en ibland att hela tiden vara fullt fokuserad och tillgänglig varje sekund. Huvudet fullt med tankar som aldrig hinner tänkas klart innan  ett nytt uppdrag dyker upp.

Det är minsann tur att naturen ordnat det så fiffigt att jag var ung när jag var småbarnsförälder. Tänk om jag hade haft det kvar hemma att ta hand om också efter en lång dags arbete i 100 knyck i bullrig miljö hela tiden. Tack för att det inte är så i alla fall.

Jag önskar att jag orkade göra något mer än bara dö i fåtöljen varje kväll.

Igår var jag hursomhelst hemma hos en fd arbetskamrat som hade fixat till en Mary Kay träff. Tack kära MSO, det behövde jag. Det blev en stunds avkoppling och lite glada skratt innan kvällen var slut och jag somnade i sängen ren o skär som en nyponros. ( Kar`n märkte ingen skillnad) men han ser nog inte så bra .

Nu längtar jag efter ljuset, solen ,värmen och gräset. Är det för mycket begärt eller?