Hej då 2013 välkommen 2014

Årskrönika.........ja, just nu kommer jag inte ihåg ett dugg. Det är bara som ett blurr hela året.

Det jag spontant kan känna är att det varit ett bra år för mig i det stora hela. Inga svåra sjukdomar eller stora sorger har drabbat mig så på det viset får jag vara glad.

En stor glädje har jag haft i alla fall. Min brorsdotter och hennes "man" fick äntligen sitt hett efterlängtade lilla barn. Det är nog den största händelsen tror jag.

Annars har året löpt på. Jobbet har varit minst sagt krävande i år. Vet inte om jobbet i sig är tyngre eller om det är jag som blir äldre. Det har känts tungt hursomhelst vissa dagar. Det är tur att man får påfyllning med en liten varm kram eller ett gulligt ord från någon av småpäplingarna både mina egna och andras.
 Maken konstaterade just att han bara har 17 månader kvar att jobba innan pensionen, det är inte utan att jag blir lite avis måst jag nog erkänna. Fast jag trivs bra med att jobba så skulle jag vilja rå min tid lite mer, men det kommer det kommer.

Sommaren var ju bara fullkomligt ljuvlig . Många goda timmar i hängmattan med en bok eller bara liggandes där och sakta gunga fram och tillbaka och kontemplera över livet tills ögonlocken föll ihop. Det gick ganska fort får jag nog erkänna. Snark....snark.

Kameran har varit en trogen vän detta år. Jag vill inte påstå att jag blivit bra på något sätt, men ett och annat kort har jag fått till som jag känner mig nöjd med. Dessvärre är jag så funtad att jag tappar sugen när det inte går som jag vill. Jag vill lära mig att Photoshopa mer men det är så jäkla svårt och jag har ett tålamod som är så här långt..hit. Många gånger har jag suttit beredd att skicka ut datorj.....eln ut genom fönstret men jag har besinnat mig .

Mina barnbarn har vuxit och blivit ett år äldre alla fyra. De är så roliga att lyssna på, många skratt bjuds det på i deras sällskap.

Sonen har varit här i sommar och byggt en toppenfin veranda åt oss. Han är så himla duktigt och snäll. Han får säga som Lotta på Bråkmakargatan " Det är inte klokt, jag kan så mycket". Och det kan han verkligen. Bara det att han tar sig tid att hjälpa oss när han har så mycket själv att fixa med, både jobb och hus.
Dottern har skänkt mig glädje genom att vara min dotter. Hon är den som får mig att skratta mest av alla. Vi har haft våra mysstunder och de är värda allt. Det jag kan sakna ibland är att bara vara med dem båda två tillsammans, ensamma, bara som mamma och barn, måste se till att få det nästa år. Nästa år föresten, sonen fyller 40 år!!!!! Herregud, han föddes ju igår. Hur gick detta till? Det är ju förvisso inte bara han som fyller utan även svärsonen och svärdottern. Hoppas de får ett bra år .


Jag har gjort många roliga saker detta år. Kulturen har inte varit långt borta någon månad. Tur att jag har en fin kompis på jobbet som lockar mig med på än det ena än det andra.
Många böcker har lästs och nu när jag fixat Netflix så blir det en del filmer som skänker en stunds glädje. Jag gillar att flytta mig tillbaka sådär en två, trehundra år i tiden. Jag orkar inte med allt våld som visas på tv och filmer, jag vill ha romantik och ett lugnt tempo. Just nu har jag fastnat i gamla hederliga Fortsythe Sagan. Minns den från min barndom, min morsa och mormor ringde till varann varje dag och när Fårsyte sagan hade varit (som mormor sa) så skulle avsnittet avhandlas per telefon. Karaktärerna skulle bedömmas och en del fick ris och en del fick ros och stackars han och stackars hon och han är så grym och hon är ett riktig stycke osv i det oändliga. Där har inte jag hamnat i alla fall...

Ikväll skall vi gå ut på lokal med våra gamla goda vänner. Det blir lite glam och glamour och det lovar gott inför det nya året som står här och knackar på dörrn.

Jag vet att alla inte haft ett lika fint år som jag har haft, till er kan jag bara säga att jag önskar att ni får ett bättre år det som kommer, det kan vara början på något jättebra, vem vet.

Nu vill jag önska er alla :
                                             ETT GOTT NYTT ÅR

Hoppas 2014 bjuder på många, många  glädjestunder och samvaro med nära och kära.

Okej då Josse...här får du.

En något yngre släkting till mig, min brorsdotter, har påpekat att det bloggas för lite. Okej då här kommer nåt lite snabbt krystat dåra .
En månad sen jag skrev, en månad av trötthet och gnäll men sörru, nu är det bättre igen. Jag har mina dippar ibland men det är väl inte mer än mänskligt.

Det som har fått glädjebägaren att rinna över denna månad är ändå att den så hett efterlängtade lilla Edvin har sett dagens ljus. Alla som följt denna långa, långa, långa tid av längtan, ovisshet, önskan, glädje, sorg vet att nu är lyckan total. Min äldsta brorsdotter och hennes sambo har efter många års kämpande äntligen fått sin lilla pojke. Efter några dagars hårt arbete för den blivande modern kom han då äntligen ut med lite hjälp av doktorerna som fick göra en liten dörr i magen så kan kunde komma ut den vägen den lille rackaren.

ALL LYCKA TILL ER ALLA TRE

Jag har varit lite kulturell också i novembermörkret. Var tillsammans med mina två kollegor och tittade på Priscilla på Göta Lejon. Tyvärr fick den en snöpligt slut då föreställning fick avbrytas efter en timme. Sånt som händer, men vi får nya biljetter i januari så inge större skada skedd.

 Jag har varit sur under november, klagat och surat och skrivit bittra brev till höger o vänster. Vad är det som händer i min hjärna, håller jag på att förvandlas till en riktig bitch. Jag tror jag är surast i kommun. Ni som är äldre än mig, blir man surare med åren eller är det bara jag? Det jag klagat på är Transportstyrelsen och Tyresös Bussbolag Nobina eller vad det heter. I ena fallet (bussen) fick jag medhåll av chefen där. Busschaufförsstackaren kunde ju inte gissa att jag skulle åka med bussen så han struntade i mig. Tack D för att du förstod mig och lämnade saken vidare.
 Men Transportstyrelsen lär jag väl aldrig höra nåt från. Först skrev jag i brevet till dem att de sysslar med ocker men då tyckte maken att jag var lite väl sur så då blev jag lite mildare i tonen Vad den saken gällde var att de skall ha 500 spänn av oss för att vi betalat räkningen på 410 kr i mycket god tid. Efter 2 månader eller så visar det sig att vi bara betalt 401 kr och då jäklar skall drevet gå. Men sörru då for fan i mig. Ett mycket rakt brev skrevs och fortsättning följer.
När jag blir pensionär då tror jag att jag skall sitta hela dagarna och skriva klagobrev till diverse instanser. Jag har lärt mig av En man som heter Ove. Har ni inte läst den boken så rekommenderar jag den .

 Nu har min vinterrestaurant för uteliggarfåglarna öppnat för säsongen. Nåja, vi har haft öppet en längre tid fast det har jag kanske inte meddelat. Det är skytteltrafik här så jag får springa som en galning och fylla på. Det är så trevligt men inte lika trevlig med grannars katter som sitter här på mitt frimärke och tror att det skall flyga in stekta sparvar i munnen på dom. Jäkla typer egentligen, gå hem å ät på ditt eget frimärke vettja.

Ok Josse nu får du inget mer. Ett par foton kan väl komma med som kronan på verket..

Edvin: Tänk att det var just dig vi väntade på.

Vattenorgeln utanför Älvsjömässa där årets Fotomässa gick av stapeln

Jag tror jag fått fåglar på hjärnan, mina julgardiner i köket.