Jag har nostalgikväll ikväll. Spotify med Graham Parker, Eric Clapton och annat smått å gott och sedan har jag tittat på gamla foton. Jag hittade många godbitar och slås av hur fort barnbarnen växer. Vart tar åren vägen? När jag lyssnar på musiken känns det som jag var riktigt ung igen och när jag samtidigt ser bilder på barnen/barnbarnen förstår jag inte hur det hänger ihop, jag är ju bara 15-20 år allsindar. That`s life for sure.
Idag har jag varit hos tandis. Det är inte det jag direkt älskar men nu var det akut. En tand gick av på längden och måste rotfyllas på måndag. Ni skulle hört mig gå på : Kommer det göra ont? Var kommer du sticka sprutan ? Får jag bedövningssalva? Tar det lång tid ? Skall du borra länge ? Vips var man tillbaka i barndomen igen. Tack vare tandläkaren i skolan under barndomen har jag lyckats bygga upp en fobi för tandläkare. Det har trots allt blivit bättre med åren eftersom min är så snäll och förstår så bra. Jag får till och med hålla sköterskan i handen, är inte det snällt så säg? Vet ni jag skäms inte en gång. Jag är ganska tuff i vanliga fall och har hög smärttröskel ( födde barn i bilen utan bedövning) men när det skall fixas i munnen då vill jag skicka nån annan. Det var likadant när jag skulle fixa ett litet nageltrång ( som jag trodde skulle läka med lite salva) jag trodde jag skulle svimma när karl`n sa att han måste skära lite i tån. Gubbjävel ( fy Kicki). Påstod att det inte gjorde ont när han gav bedövning, den höll ju på att åka ut rakt genom tån, sprutan alltså, kändes det som, då. Men nu är det glömt så nu kan jag fokusera på tänderna. Jag har några dagar på mig innan jag skall dit igen så nog skall jag hinna bygga upp en riktig skräckbild om hur det kommer bli.
Men innan dess skall jag njuta av morgondagen med min dotter och städa av lite innan mitt Gotlandsfrämmande kommer på fredag och lånar husrum under helgen.
Passar på att lägga upp nåra bilder om det kan glädja nån.
