Det är så vackert ute ibland så man nästan tappar andan. Jag måste börja ta med mig kameran vart jag går " i skogar berg och dalar ". På rasten idag blev jag helt andäktig av synen jag såg uppe mot skogsbrynet. Solen lyste mellan träden och strålarna var så markerade i och med att det var lite dimma. Jag visade barnen och de tyckte också att det var fint. -Oj det har jag aldrig sett sa någon. När jag var barn trodde jag att det var Gud man såg när strålarna syntes så där. Jag hade ju sett alla gamla fina bibelbilder som satt uppe på väggarna i min barndom på Gotland, på de bilderna sken alltid solen ner på Guds lamm eller Den gode herden eller vad det nu var. Nu förstår jag att det kan ge en religös upplevelse när man ser något så vackert ute.
I söndags var maken och jag på fotografiska museét och kollade på deras utställningar. Det va så fina bilder så man bara står där med hakan nere vid knäskålarna. De visade en gammal gammal kortfilm från USA tror jag, snacka om att det var som att flytta sig 50 - 70 år bakåt i tiden. Tur att det fanns nån som dokumenterade med rörliga bilder redan då. Gå dit och titta kan jag bara rekomendera.
Nu skall jag gå till mina barn igen så jag lägger ner rörelsen för nu.
