Kicki-mitt i livet: 15 aug. 2011

Idag har vi haft en föreläsare i skolan som har pratat om konsten att berätta. I detta medie får jag verkligen chans att berätta. Jag har inget pedagogiskt syfte med det mer än möjligen att bespara min omgivning på mitt muntliga pladder. Jag fortsätter pladdra via tangenterna då har ni ju en möjlighet att logga ut om det blir för tråkigt eller jobbigt. Okej.
Den här helgen har vi varit nyttiga, vi har fixat återstående detaljer på frimärket, men det finns ännu mindre detaljer kvar. Jag har en förmåga att bara se de små små sakerna som inte är 100% vilket retar maken och ibland sonen.Kan det bero på att jag är så närsynt så jag kryper nära när jag skall titta? I alla fall börjar det bli riktigt snyggt om man får kasta Jante lite över axeln och berömma sig själv. Jag visar bild sen när jag tömt kameran igen.Den näst sista dagarna på semestern var jag hos "småpåjjkarna" i Alsike. Det är lite av ett äventyr när man är med barnbarnen, det händer nåt kul hela tiden. Den minste lille mannen håller precis på att vänja sig av med blöjjor vilket inte är helt lätt. Han vill att det skall vara blöja på ifall nåt skulle hända, vi satte på honom små kallsingar och tänkte att det är ju nästan samma sak. Mamman sa: Säg till när du behöver gå.
"LillRolf" kom springande efter en stund och höll handen för rumpan och ropade:
Säg till, säg till. Det var väl bra, han hann faktiskt till " kottan" även om inte budskapet var helt klart. Allt vi säger till honom nu repeterar han ordagrannt och det blir lite komiskt ibland. Vårt näst yngsta barnbarn har kommit lite längre i blöjfrågan, hon är ju "stor flicka nu med hellåkittytloosol ", men det händer ju en olycka då å då och då kommer hon plötsligt utan " tloosool" och frågar man då om hon kissat på sig så rycker hon bara på axlaran och säger att dom ligger därborta och så pekar hon i nån okänd riktning och är helnöjd. Tänk om man hade det så bekymmersfritt. Den lilla damen och den lilla mannen älskar varandra.
" Han är min prinspojke å jag älskar honom" sa hon sist när de skiljdes åt på landet. De två andra äldre barnbarnen är fullt upptagna med sin snart kommande skolgång. Den äldsta börjar i ETTAN, det ni och den andra i 6ÅRS. Det är två milstolpar vill jag lova. När jag funderar lite så påminns jag om hur det var när mina egna barn hade kommit så långt som till skolstart. Jag minns hur sonen stolt knallade iväg med sin Måsenrygga där bänkpappret stack ut som en antenn. Nu har man inte sånt längre. De två första veckorna som dottern hade sin invänjning i skolan fick hennes " Farbror Janne" följa med till skolan då vi jobbade. Det var jättebra att makens brorsa kunde hjälpa till på den tiden då dottern ofta var sjuk pga sin astma. Då fick inte föräldrarna vara hemma hur mycket som helst, man hade ett visst antal dagar och när de var slut, så det var en bra lösning för oss.

Den sista veckan på semestern så gjorde maken och jag vår årliga resa till något landskap i Sverige. I år åkte vi inte så långt, vi hade som mål att besöka Bastedalens Kinapark som ligger i närheten av Askersund. Det är ett gammalt kalkbrott som är "inrett" som en Kinapark. Mycket sevärt. Askersund överhuvudtaget var en mycket trevlig liten stad väl värd att besöka om man har vägarna förbi. Vi fikade på ett kondis som hette Tutingen och hade anor från 1700-talet,bara det var en höjdpunkt. På natten tältade vi i Borensberg på en trevlig, lugn familjecamping . Jag älskar att tälta det är " back to the roots" på nåt vis. Dagen efter bar det av till Bergs Slussar. Mycket intressant att titta på hur det fungerar med slussning. Vilka båtar folk har. Den ena är större än den andra. Båt är dock inget som lockar mig, jag vill vara på land. Det var mycket turister på camingplatserna, speciellt tyskar. De har inrättat sin ruta som en sommarstugetomt med alla sina attiraljer runt husvagnarna. En del hade t o m med sig sin gräsklippare!!!!! Ja, camparna är ett speciellt folk som verkar ha det jättemysigt tillsammans på detta sätt. Själv skulle jag få spunk att bo så en längre tid. Men att sova i tält, det e livet.