Så känns det i alla fall. Så fort jag är ledig blir det grått, mulet och regn och blåsigt. Men när jag jobbar..då kan solen titta fram mellan varven.
Våren är långt gången nu och det är, tack vare allt regn, så grönt så jag blir galen. Det är så vackert så jag bara suckar av välbehag varje gång jag tittar ut genom fönstret.
Egentligen är det lite vackrare när det regnar än när solen skiner. Det känns som allt tvättas rent i naturen.
Gubben min har nu gått i pension och han njuter av varje dag. Fast ännu tycker han att det känns som han "firar"från jobbet. Det känns inte riktigt vant att vara ledig såhär utan att vara sjuk eller ha semester. Det skall bli så trevligt när min semester sätter in så vi får vara lediga tillsammans.
Ni vet ju vad som stundar men jag skriver inget närmare här nu utan återkommer efteråt. Spänningen stiger och det skall bli så himla roligt. Jag har laddat kameraväskan med extrabatterier och minneskort så det blir bara att fota på.
Tänk om kameran pajjar som den gjorde i London en gång när vi fotade Princess Di och Prince Charles med sina då små pojkar i Kensington Garden. Pojkarna gnällde för de inte fick följa med sin mamma och pappa i en helikopter som de skulle hämtas med. Fina bilder fick jag....och så gick skitkameran sönder så filmen blev förstörd. Det är nog mitt sämsta fotominne.
Om bara två veckor börjar barnens sommarlov. Minns hur ljuvligt det var. Jag är allt lite avundsjuk, men min tid kommer. Det märks att barnen börjar " logga ut" det är oroligt och sprattligt i benen på dem alla. Hoppas att vädret står oss bi när det är dags för " Den blomstertid nu kommer".
Barnbarnen växer så det knakar, kanske tack vare allt regn,inte vet jag men fort går det.
En av dem börjar i 5:klass till hösten. En börjar i 4:an och två stycken blir förstagluttare.
De sköter sig bra och farmor/mormor är givetvis stolt som en höna över sina små kycklingar.
Landet står i sin ljuvligaste skrud nu.Fågelsång och blommor överallt. Potatis och dill och annat ätbart har börjat komma upp. I år har vi testat att lägga på täckduk över allt utom potatisen. Det verkar vara ett bra drag. Det växer så det knakar. Nu kan inte Gunnar och Gunilla ( fasanerna) komma och sabba allt. De brukar gilla att ta sig ett litet "sandbad" i planteringarna när jorden är torr. De ligger där och sprattlar så jord och frön far åt fanders. Men nu fick dom fikon. En ny granne stannade till och presenterade sig och sa att hon tyckte vi hade en jättefin trädgård. Det är så roligt när vi får de kommentarerna när någon går förbi vårt lilla smultronställe. Denna gång blev jag extra mallig då hon sa att hon är florist. Jo jag tackar jag. Man blir lite hemmablind och tycker " äh, det här är väl inte så märkvärdigt" men i andras ögon kanske det är det i alla fall. Jag tar åt mig hursomhelst.
Detta var väl allt jag tänkte förmedla denna gång. På med gummistövlar och sydväst så ni inte blir blöta.
Sköt om er alla så länge.
