Några små vänner och annat

Björktrasen även kallad snöskata

Nötskrikan, så vacker.

Lille kolle, min älsklingsfågel näst efter lillpilten min.

Tre små sötnosar som kommer troget. Det är så roligt med dessa små vänner även om de stressar sönder mig. Måste ut och sopa fram maten när det snöat, måste fylla på maten, lägg ut frukt , häng upp talgbollar, fyll på nötter och som råge på allt ... gör det snabbt för annars gapar galningen inne så fort jag försvinner ur hans åsyn. Nu menar jag inte maken utan min andra äkta hälft, han som jämt sitter på axeln och skall vara med mig, på mig, bredvid mig hela tiden. Men guuu vad gullig han är , jag står ut.
Han är ju ganska ensam dagtid så jag förstår att han vill va med mig när jag kommer hem.
Huliganerna däremot lyser med sin frånvaro. Blev de förnärmade nu när jag köpte mat åt dem ?Precis som om de inte skulle kunna fixa käk själva kanske de tänker. Jag struntar i vilket, jag lägger ut pellets så varsego och ät, annars...........ringer jag till Runar, han ställer nog upp,hihihi.
Det var allt för idag, nu skall jag gå och sätta mig och läsa ut sista delen av True Blood. Jag kommer sakna Sookie, Eric Bill och de andra galningarna.
Goddbajj

Lite spooky måne i söndagskväll, passa re för `Bill och Eric.

Här gör man sig till....

och köper specialkäk till mina huliganer för att de skall låta bli att stånga sönder fågelbordet. Jag la ut maten i lördagskväll...utanför staketet denna gång. En liten ynklig rådjursrackare kom och åt lite pellets. Likaså i gårkväll. Imorse när jag gick upp stod det två stycken innanför staketet och åt solrosfrön!!!!! Där fick jag.
Säger som min grannemittemot : De trodde väl inte sina ögon.
Jaja, de måste väl vänja sig antar jag, eller snarare vänja sig av med att hoppa över staketet. Jag fick dem på kort imorse men de behagade ju inte stå still så det blev inga bra kort. Skall se om de går att fixa på något vis.

Idag känns det uthärdligt med vädret. Jag har kläder efter väder så jah fryser inte sådär speciellt mycket på rasterna i skolan. Många barn däremot saknar både vantar och mössa och täckbyxor. Jag minns själv hur det var i den åldern, hellre frysa och vara tuff och snygg än att vara varm och egentligen lika tuff. Men vad fattade man då.

Jag är så barnslig...

Måste delge min dag igår på jobbet med mina underbar ungar. Efter all härlig nysnö som dalade ner var jag bara tvungen att ta med mig mina ungar på fritids och göra labyrinter i spårsnön. Hur kul som helst, jag gick före och spårade upp och gänget kom efter. Sen måste vi ju bara gå upp i skogen och helst utanför gränsen och göra nya labyrinter där snön var helt orörd. Det bästa var när jag sa till barnen att : dra upp huvan över mössan och ställ er under trädet så skakar jag. Det var så roligt att stå under när all fjunlätt snö bara vräkte ner på oss. Ibland behöver man ge barnen de enkla nöjena, bara man är med själv och " barnslar" sig så blir det delad glädje. efteråt var det ett gäng rosenkindade glada barn som satt och spelade spel och tog det ganska lugnt på fritids.
Igår kväll sent, vid 23.00 fick vi besök igen på frimärket. En stor bock med en stor fin krona, en mindre med bara små spjut på skallen och fyra hindar. Rekord. När den stor bockluringen började ge sig på fågelbordet igen fick vi allt säga till att nu räcker det. De lommade iväg för att snart komma tillbaka. Det är så hjärtslitande att se när de står på tå och sträcker sig för att nå en liten löjlig talgboll eller försöker stånga sönder fågelbordet för att få solrosfrön. Ikväll lägger jag ut nåt utanför staketet tror jag. De kommer ju att komma även om jag inte lägger ut nåt.

Jag vill passa på att säga hur stolt jag är över min rådiga dotter som genom en Heimlich Manöver hjälpte en kvinna på tåget som satt något i halsen och var helt panikslagen. Det är så bra när man ser att någon märker vad som händer runt ikring oss och har modet att hjälpa till. Tack älskade dotter för att du är så modig och vågar.
Sonen gjorde en liknande grej för några år sen och lyckades hjälpa en liten pojke som satt en korvbit i halsen och var ganska illa däran. Mamman var helt skräckslagen och paralyserad som resten av alla som fanns i närheten (restaurant). Sonen gjorde en barn anpassad Heimlich och räddade troligtvis livet på den lilla pojken.
Man skall ju inte skryta men nu gör jag det över mina fina kloka barn som vågar att vara vuxna medmänniskor som tar sig tid att se vad som händer runtom. Tack mina älsklingar. Jag är en stolt morsa.

En underbar dag och helg.

Vilken vacker vinterdag det har varit idag. Jag blev sugen att ta mig ut i solen och tog mig ner till Nyfors och Gammelström med kameran och stativ . Jag tänkte jag skulle ha tur att få se Strömstaren, och det fick jag. Jag lyckades få nån bild på den lille rackaren som for fram som ett litet jehu bland stenar och istappar. Jag var även nere vid Gammelström och fick några fina motiv på en ettårig svanunge som inte färgat ut ännu. Den såg så fin ut och kommer nog att bli en riktig tjejtjusare. Det var så roligt att prova olika fototekniker som jag bara läst om. Jag prövade med en lång slutartid och fick till det rätt bra med vattnet. Det var många ute i samma ärende, att fota Strömstaren alltså. Han går visst inte längre norrut/söderut än hit till Tyresö (tror jag).
Helgen har även bjudit på en mysig lördagskväll med sonen sonhustrun och mina små älsklingsvippor. Farfar hade lagat en jättegod köttfärslimpa och den minsta åt och stoppa i sig och sa inte ett ord under maten. ( Det var ovanligt ) Den stora var helt imponerad av farmors foton som har blivit tavlor i hallen. Hon gav det bästa betyget : Farmor, du kan så mycket. Underbara unge. Vid matbordet sitter hon och tittar på ett glas med Ramlösa i och säger: Farmor det där skulle bli ett fint kort, med bubblorna i och när ljuset lyser sådär. Hon är en riktig konstnär den flickan och brås på sin morfar Sven-Erik som  ÄR en riktig konstnär.

Islandskap vid Nyfors

Strömstaren vid Nyfors

Svanungen och några Gräsänder vid Gammelström

Vattnet ser ut som dimslöjor med denna fototeknik.

Efter maten blev det slötittning på tv:n och flickorna hade lördagsmys i farmor och farfars säng med godis och Svärdet i Stenen filmen. Vi andra smällde i oss glass och hade vårt lördagsmys. Jag hade tänkt att räkna fåglar denna helg men det blev det inget av med. Helgen var bara så skön som man kan önska en helt vanlig helg i januari.

Till alla mina läsare

Det är såhär att det blev för fullt med bilder på min blogg så jag var tvungen att plocka bort en del gammalt. Jag har ingen lust att börja betala för att visa bilder här.
Det är alltså inge fel om du inte ser allt i de gamla inläggen.
Kanske jag gör nåt fel men det får jag fixa senare när jag lärt mig eller nån talat om hur man gör.

redaktör`n

Tagen på bar gärning

Jodå, igår kväll var han här igen, huliganen. Med en stor fin krona stod han och bankade på fågelbordet igen. Denna gång var han här vid 23-tiden. Jag skrämde iväg honom när jag höll på och riggade kameran så jag hann aldrig få något kort. Nu står kameran beredd så det bara är att fota om han kommer igen.

Imorse när jag gick till jobbet vid 7.30-tiden så satt några talgoxar och hävdade revir i träden. Det var helt underbart att höra även om jag tycker det är i tidigaste laget. Innan den där luringen kom igår kväll hörde maken och jag hur det susade av svanvingar utanför fönstret fast det var kolsvart ute. Jag antar att de måste blivit skrämda av nån räv eller så så de var tvungna att flyga iväg för att söka nytt nattläger. Jag har för mig att de inte flyger i mörkret.
Annars är det väl som vanligt i stugan. Jag sitter här vid datorn och fördriver en liten stund innan högen med stryktvätt får min fulla uppmärksamhet. Jag sätter nog på lite Spotify och glder med strykjärnet nerför memorylane med lite gamla 60 tals hits blir det nog ikväll.
Vi hörs, snälla skriv en kommentar om du läser. det är kul att veta att nån bryr sig om mitt babbel.

Sitter här och tittar ut..

och ser en vacker gran som har snötyngda grenar utanför mitt jobbfönster ( jag har slutat för dagen). Sitter och väntar på att nästa pass skall börja, det är möte ikväll. Jag är ganska trött efter att ha börjat 6.30 idag och som vanligt gick jag ensam i mörkret och tyckte synd om mig själv. Jag sov dåligt inatt, vaknade varannan timme och trodde att jag hade försovit mig. Helgen har varit bra, besök hos småpåjjkarna i Alsike som bjöd på tacos. Den minsta var på riktigt dåligt humör först men det blev bättre.Den stora killen hade fått sitt första kärleksbrev.......så gulligt. Han som skulle gifta sig med mamma, hon blir nog utrangerad tror jag.

 Jag var en snabbis hos mina småflickor i går och där fick jag en liten lektion i sexualkunskap eller snarare hur man föds. Intressanta iaktagelser av den minsta damen. " Mamma är min riktiga mamma för jag låg i hennes mage, men pappa är inte min riktiga pappa för jag låg inte i hans mage..." Bebisar kommer ut när man skär upp mammans mage, eller också kommer dom ut ur snippan." Jaha, nu vet man det också. Bra att kunna.
Jag satt och kollade i gamla fotoalbum igår och en del kort var ju bara härliga. Jag måste delge nåt här.

Klass 9s Tallkrogen 1971. Ett gäng tuffa brudar och en vettskrämd lärare.

Jag och min kompis Irene som blev sonens faster så småningom. 1971

Skratta och håna om ni vill, jag bjuder på det.