Hur slö får man bli ?

Det är inte mycket som händer här i min blogg. Det är nästan så jag skäms. Det händer inte så mycket att skriva om tycker jag, livet har frusit fast liksom.

Nej så illa är det inte, jag har gått lite i stå, men nu är jag här i alla fall. Jag har haft Gotlandsfrämmandes här några dagar och det är lika roligt varje gång. Varför säger man främmande för när man känner dem som kommer? Konstigt.
Hursomhelst min svägerska och maken o jag åkte till deras gemensamma lillebror. Där bjöds på kaffe o dopp ( och det är min enda last så jag njöt). Alltid lika trevligt att träffa dem också.

En veckas sjukdom har hunnits med men det skiter jag att berätta om. Jag orkar inte med alla dessa sjukdomar som härjar överallt.

Igår var maken och jag och beställde nya möbler till vårt vardagsrum. Det blev en soffa och två fåtöljer. Det blir nog bra tror jag. Kul med nåt nytt när det väl kommer om 6-8 veckor.

Få se vad han som bestämmer härhemma tycker, det kan man aldrig vara säker på. Minns en gång när jag klädde in hans underreda där buren står ( ett gammalt symaskinsunderrede) i självhäftande papper som skulle se ut som granit. Fågelrackaren vägra att flyga in i rummet hur jag än försökte. Det var bara att ta bort igen. Nu har han en träskiva och det går bra. Ibland kan det vara svårt om jag köpt nån tröja med mönster som inte faller herrn i smaken då måste jag ha en tillvänjningstid.

Idag kom nytt Gotlandsfrämmandes hit. Det är min svägerskas dotter och hennes man. Käftarna har gått ur led som vanligt när vi träffas, det är många skratt och mycket babbel på oss. De skall bara vara här över natten och åker hem till ön i morgon igen efter att mannen har opererat sin fot. Hoppas det går bra.
Ja det var väl några livstecken från mig bara för att visa att jag lever.
Hare tills vi hörs igen.

En modig snödroppe vågar titta upp under min grannemittemots fönster.

Ja är lite närsynt.

Knappt man orkar

Lite försenat , Ett hjärta till er som mitt barnbarn håller i. Det skulle kunna vara mitt.
Här kommer en rapport från en skurhink, det är skurtrasan som skriver. Varför säger jag så, jo jag känner mig sur och urvriden. Ett par veckor har varit ganska hektiska och jag känner mig trött. Hur kul är det när man kommer hem från jobbet och formligen dör i fåtöljen varje dag.

 Tystnaden omsluter mig och värmen stiger från min värmefilt och Pippi sitter på stolskarmen och myser. Ögonen åker igen på en sekund fast jag bestämt mig för att åtminstone se lite på nyheterna och ABC nytt, men icke.

Nu vill jag inte gnälla men, nog tar det musten ur en ibland att hela tiden vara fullt fokuserad och tillgänglig varje sekund. Huvudet fullt med tankar som aldrig hinner tänkas klart innan  ett nytt uppdrag dyker upp.

Det är minsann tur att naturen ordnat det så fiffigt att jag var ung när jag var småbarnsförälder. Tänk om jag hade haft det kvar hemma att ta hand om också efter en lång dags arbete i 100 knyck i bullrig miljö hela tiden. Tack för att det inte är så i alla fall.

Jag önskar att jag orkade göra något mer än bara dö i fåtöljen varje kväll.

Igår var jag hursomhelst hemma hos en fd arbetskamrat som hade fixat till en Mary Kay träff. Tack kära MSO, det behövde jag. Det blev en stunds avkoppling och lite glada skratt innan kvällen var slut och jag somnade i sängen ren o skär som en nyponros. ( Kar`n märkte ingen skillnad) men han ser nog inte så bra .

Nu längtar jag efter ljuset, solen ,värmen och gräset. Är det för mycket begärt eller?

En liten testbild.

Den här killen VILLE vara med på bild. Söt va?
Vi hörs

bla bla

Varför kan jag inte få in nåra bilder för????????
Jag blir galen.

Kändes som det var dags nu.

Första bloggen för i år. Den satt långt inne men nu kommer den äntligen. Ni undrar säkert varför det tagit så lång tid men jag har haft viktigare saker för mig. Jag har kollat på The House of Elliot. The complete collection. 30 timmar myyys på hög nivå. Minns ni den serien? Jag såg den aldrig själv då den gick på TV, men många pratade om den så jag har varit sugen länge.

 Jag älskar engelska serier, då menar jag inte deckare utan det skall vara: Downton Abbey, Herrskap och tjänstefolk, Från Larkrise to Candelford osv osv.På 70-talet satt jag som klistrad framför tv:n när det var "Hem till gården" som numer tyvärr förstörts till nåt såpaktigt med namnet Emmerdale farm eller nåt sånt. Nu ser jag aldrig på den.  Rena rama skräpet har den hemtrevliga serien förvandlats till.
Mina barn brukar retas med mig och säga" Morsan älskar såna där serier där det inte händer nånting". Helt rätt uppfattat, det är så vilsamt för själen att bara sjunka ner i bästa tv-stolen och njuta av ingenting. Det finns två serier till som är underbara. " Skenet Bedrar" Patricia Routledge som spelar den högfärdstokiga Hyacint Buckett ( uttalas helst Bouqee) är superhärlig och "Ett Herrans liv" med Dawn Frech som prällen och Emma Chambers som den fullständigt galna Alice. Kolla nån gång om ni aldrig gjort det.

Downton Abbey ja, jag och en likasinnad arbetskompis var på Hallwylska Palatset och kollade på kläderna från den serien . Jag säger bara: Vilka underbara kläder, så kvinnligt och vackert. Sånt skulle jag vilja bära nån gång i livet. Jag tycker att allt var lika vackert, både festklänningar och mer vardagsklänningar i linne . Hallwylska gick inte av för hackor heller, vilket hus....palats kanske det heter med rätta. Vilka enorma summor pengar det måste kostat. Jag har många år tänkt på att gå dit men det har liksom aldrig blivit av förrän nu. Tack " Röda rummet" för att du går  med mig på härligheter.

Resten av tiden har jag hållit koll på alla mina uteliggardjur. De springer ju här nätterna igenom så nattsömnen blir lite störd då jag måste upp och fota. Det är ett bestyr vill jag lova att både ha restaurant med uteservering och att hålla djurpark. Tänk om djuren belönar mig med att föda nåt litet kid här, då blir jag glad. Rekordet är nu 12 st samtidigt, hjortar och rådjur lite blandat. Helt otroligt faktiskt. Jag har lyckan att ofta få se dessa djur och även älgar på vårat landställe. Där kryllar det av dem. Det kommer till och med människor från Tyskland för att kolla på älgarna som är så exotiska för dem. De är så gott som garanterade att få se några livslevande älgar nästan varje kväll på sommaren. Men jag tröttnar aldrig att titta på dem.
Det är likadant med fåglar. Jag kan sitta i fönstret och glo hur länge som helst. Är det pensionärsvarning eller? Vi brukar få besök av nötskrikan, faktiskt hade vi tre på en gång men då blev det kurr. Likadant med björktrasten och koltrasten. De är inte riktigt sluga de där, de springer hellre runt och jagar bort alla andra från maten istället för att äta. Det räcker ju till alla. Björktrasten och Kolle är ena riktiga surkottar. Missunsamma sitter de där och bevakar med en sur uppsyn.

Sonen och barnbarnen och jag tog en tripp till Gammelström och fotade den lille vinterbadaren, Strömstaren. Det är så roligt att barnen gillar att kolla på fåglar och djur." Kolla farmor, en häger...kolla farmor, en svan... kolla farmor..., osv Få se om vi tar en tripp till Nyfors också. Där finns strömstaren också och fina fototillfällen ges.
 Jaja, det var min rapport denna gång njut av lite bilder och kommentera gärna.

Av någon anledning kan jag inte bifoga nåra bilder idag så ni får hålla till godo med mitt pladder bara.
SYND

Så går en dag ifrån vår tid......

Men det kommer 365 nya.

2012 har snart nått sitt slut och det året har väl varit som många andra år. Jag undrar hur 2013 blir, jag kommer säkert att glädja mig åt många saker, en del mer än annat .
Att sammanfatta ett helt år är nog svårt, tror bara jag kommer ihåg det som hände denna månad om jag skall vara ärlig. Det man kan säga är att livet snurrar på oändligt fort. Veckorna består av måndagar och fredagar och det är ju bra. Tänk om det bara var en massa onsdagar, det hade varit jobbigt, mittiveckan jämt.
Mitt liv har i alla fall inte tagit några stora vändningar detta år. Det som varit orosmoln är väl mest att man oroar sig för barnen eller snarare barnbarnen. En av dem trillade ner och slog sig ganska illa och en av dem blev riktigt sjuk. Tackolov så hade den ena änglavakt och den andra tillgång till superbra läkarvård.
Maken blev av med jobbet pg av det där jäkla gangsterföretaget Panaxia men tur hade han och fick nytt jobb direkt. Det var också lite oroligt ett tag när mediadrevet gick och de verkade veta mer än de anställda. Om ni frågar mig så tror jag att det där var en riktig kupp, planerad in i detalj. Tur att maken kom helskinnad ur klorna på dessa bedragare.
Sommaren......ja vad kan man säga mer än att vi hade tur som hade tak över huvudet och gräset har aldrig varit så grönt och "blommorna aldrig så ljuvligt doftande". Trädgården både i stan och på landet har visat upp sig från sin vackraste sida  i år när inte solen bränt allt till hö ;)

En underbar vecka på Gotland fick vi till också, den dagen vi tältade hade vi så varmt och soligt där på stenkusten så vi höll på att förgås. Inte en människa syntes till där vi var. Det var helt underbart och många tillfällen till foto gavs också. Den natten sov jag nog bäst på hela året. Jag älskar att tälta och när vi nu inte låg på gummimadrasser ( vilket inte är så skönt trots allt) denna gång utan på en stor tjock vanlig madrass med våra egna kuddar och täcken så var det bara som ett mys. Alldeles tyst och lagom varmt och sedan när himlen öppnade sig på natten och det vräkte ner regn och åskan och blixtrarna dundrade på var det bara att burra ner sig lite mer under täcket och bara konstatera att vi hade det varmt och mysigt med ett tält som höll regnet ute till 100%. Det var en toppenupplevelse.
Sedan att jag fick allt regn som samlats i taket ovanför tältöppningen när jag skulle gå ut på morgonen över hela ryggen var något annat. Men det gjorde faktiskt inte ett dugg.

Hela Gotlandstrippen var ljuvlig, det bästa av allt var att min underbara svägerska och svåger lät oss ta med oss Pippitee och passade honom under vår tält natt. Tack snälla. Vi gjorde små utflykter ensamma och tillsammans med släkten, det är bara så mysigt och okomplicerat att vara med dem alla.
 En utflykt blev rena nostalgitrippen för mig. Jag var  på kyrkogården i När där nästan hela min släkt på pappas sida ligger begravd. Tänk att jag inte har någon kvar i det ledet, men jag har min underbara faster  och min kusin  och hennes familj kvar i alla fall, och alla minnen av dem som gått före.

Resten av semestern tillbringades på vårt "andningshål i livet". Många liter jordgubbar blev det tack vare regnet och mycket svamp och bär. Små saker kanske men roligt i alla fall. Många trevliga besök av släkt och vänner och barn och barnbarn. Kort sagt LJUVLIGT.

Ja det är väl ungefär det jag vill förmedla denna gång. Ha nu ett bra slut på året och var rädda om er alla på Nyårsnatten. Tänk på djur och människor som skadas varje år av smällare och annat tråkigt som händer en sån natt när det egentligen bara skall vara glädje.
GOTT NYTT ÅR önskar jag mina läsare vilka ni än är.

Där vi tältade på stenkusten.

Lägg märke till vattnet i taket som sedan rann över min rygg.

Det jag har tyckt om hela livet, att plocka sten.

Maken i en liten oas nere vid Hoburgsgubben.

Snart blir det flundremiddag med med svägerskan, svågern, deras dotter och måg nere vid Gothemhammar.

Min last i livet : Kaffe och bröd. Mums. Gula hönan i Ronehamn.

Första lasset med röda vinbär.

Låt bilden tala för sig själv. Lite skrytigt kanske.
 

En liten nyckelpiga får avsluta sommarbilderna.

Blogg i sena timmen

Blev lite sugen att blogga ikväll, inte för jag har nåt särskilt att skriva,men sängen lockar inte än.
Sitter här med hörlurarna på mig och lyssnar på Plura och Uffe och blir nästan lite kär i dessa två romantiska drömmare.
Veckan har rullat på i sina hjulspår som snart är urrullade för detta år. Tackolov. Jag känner mig färdig och förbi som nån sjöng, var det kanske Uffe, vet ej.
Jag har varit rejält förkyld sen jag bloggade sist. Började med en droppande snok som övergick till en vattenkran formligen. Detta föranledde till två sjukdagar men eftersom det var skoj på gång på fredagen så var det bara att pallra sig iväg till jobbet, fast jag inte var helt ok. " Orkar man roa sig, orkar man jobba " sa Luther och satt på min axel.
Jag och två arbetskompisar var och såg Markurells med Philip Sandén som den finurlige Markurell. En härlig föreställning helt i min smak. Det var ett skönt avbrott från stress och ledan som bekant försvinner på fredan.
På lördagen var det väl inte nåt värt att skriva om, men på söndagen tog vi med oss våra små hjärtegull och gick på julmarknad i den isande kölden. Småflickorna botaniserade bland borden och den stora konstaterade att allt var lite dyrt samt att hon minsann kunde göra sånt själv. ( Det kan hon ) Hon offrade 20 spänn på en tomte till slut och en strut med knäck slank ner i påsen.
Den lilla fick syn på en liten porslinshundvalp som hon bara måste ha. Hon köpte en strut med ischoklad. Pedagog som man är ringde jag till den ömma modern och inhämtade tillstånd för flickorna att få smaska godis fast det var söndag. Såklart att de fick.

Jag har väl inte berättat att min kära bror och jag var på fotomässan för ett par veckor sen, det var lika trevligt som förra gången om än inte lika givande mässa för oss amatörer. Men jag gjorde av med pengar på sånt som är víktigt för en fotograf som jag ;).
 Efter mässan åkte jag till mina små pojkar som jag inte hade träffat på ett tag. Föräldrarna skulle ut på galej så då passade det bra att mormor sov över hos killarna. Vi hade så mysigt, vi pysslade och mös med lördagsmys och gossarna hade spelkväll så de var helnöjda. Tristan visade mig en fin racerbil som han gjort på sitt fritids så den idén snodde jag med mig till mitt fritids och det blev succé så klart.
För övrigt har det varit som ett stirr. Snökaos, strömavbrott osv, men det går jag inte in på något närmare för det känns uttjatat.
Nu känns det som jag fått ur mig det mest elementära för denna gången. Så jag bifogar några bilder sen lägger jag ner för ikväll.

Toarulleracerbil.

Änder nere vid Prinsvillan.

En trött mässbeökare.

De fina upplysta träden vid Knivsta station.