En del dagar och andra.

En del dagar känns det som det skulle vara fullmåne hela dagen. Humöret är inte i topp alltså.

Det händer saker som gör att man tappar lite sug men nog 17 kommer man upp till ytan igen. Jag ville bara säga det så det kom ur mig liksom.

Helgen har varit supermysig tillsammans med mina små favorit"påjjkar".
Kan man annat än glädjas när man får sådan positiv feedback hela tiden. Det är tur att det ges någonstans. Feedback alltså, positiv alltså.

Den minste mannen är en ständig källa till glädje. Det är tur att jag inte är helt förstelnad i kroppen då han kräver många ekvilibristiska övningar av mig. Vi utför ett litet cirkusnummer vi kallar The Flaming Flamingos eller som han sa som liten pilt " Mea slingmoss mojmoj". Det går ut på att han skall ligga å mina fötter och jag skall ligga på rygg och balansera upp honom i luften på alla de konstigaste sätten, ju svårare, ju roligare. Det räcker inte med en gång som ni förstår utan det blir ett rejält gympapass kan jag lova.

Dessutom är han helt betagen i min mage och har varit så hela sitt liv. Inte bara min mage förresten utan alla mjuka magar. Om han fick bestämma skulle jag helst sitta utan tröja så han hade full tillgång till magen hela tiden. Jag satt och solade i det superfina vädret i  bikiniöverdel till gossens stora förtjusning. När jag sedan tog på mig en tröja då det blev något svalare sa han: Mormor, jag vill att du bara har bukini!!!!Det är mycket bättre!!!! Vad skall det bli av den ungen.
Den större gossen hade diverse aktiviteter för sig, fotboll och cykling. Fotbollen var jag med och kollade på men som ni vet, jag och sport alltså. Inte ett dugg intresserad men som den välartade mormoren jag är så hejjade jag och tjoade på i alla fall i solmyset.
Mina helger hos dottern brukar alltid innehålla mycket skratt, det finns inte många som kan få mig att skratta lika mycket som hon. Det ligger väl i generna antar jag att vi delar samma humor.
Plopp sa det och så var det slut på helgen. Just nu känns det långt till nästa helg men plopp så är det helg igen.
Ha det så gott nu alla läsare.

Vardag eller var dag?

Ja nu är vi där i vardagen igen efter en lång härlig semester. Jag känner mig utvilad och beredd att möta världen därute igen. Den finns liksom inte när vi är på landet i vår bubbla. Det är så sällsamt tyst och ostört och omodernt och fridfullt och ja...fullkomligt ljuvligt. Vi går där i vår egen lunk och gör det som faller oss in.

 Mest faller det mig in att gubben måste göra en massa saker och han har jobbat och varit flitig. Han har målat fönster och vår dörr och lite annat pyssel när han inte legat på rygg i solen och läst. Jag har legat i hängmattan och läst i skuggan för det mesta när jag inte har städat, tvättat, kokat saft, plockat bär till saften, pysslat, varit social, varit farmor och mormor och....listan kan göras lång men det bästa har varit att bara mysa.

Vi har varit på våra sedvanliga roadtrips runt Sverige. I år var vi i Gamla Linköping ( en liten museumstad) i Linköping och sov på ett fullkomligt bedårande Bed & Breakfast. Sedan betade vi av lite olika saker på vägen upp mot hemmet. En tur till Dalarna hann vi med och det blev Bed & Breakfast i Garsås mellan Rättvik och Mora. Det stället var inte fullkomligt bedårande. Vi har även varit på Drottningholm vilket var så tjusigt. Där har jag aldrig varit förr, jo förresten en gång för 100 år sen med maken och hans bror men då fikade vi bara där. Meddelas att kungen och Syltan inte var hemma vid tillfället.

Nu när jag sitter och tänker efter på allt som vi gjort och på alla goa människor som hälsat på i idyllen känner jag att jag spar en del för mig själv, det är så mycket så det skulle bli en roman här.
En sak till måste jag berätta: ni som är initierade vet att jag älskar att tälta. Jag har gjort det tre gånger i sommar. En gång med alla mina 4 barnbarn och berättas kan att jag låg i mitten!!!!!
Sedan blev det en gång med gullvipporna och en gång med småpåjjkarna. De tycker att vi har det så spännande när vi tältar på tomten. Som ett myys. Det höll på att gå över styr när äldsta barnbarnet A fick se att det var en tvestjärt i tältet. Strunta i det sa jag. Det blev en diskussion huruvida det heter trestjärt eller tvestjärt mellan barnen. Sen somnade alla och saken var glömd.
Många roliga källor till glädje blir det när de är med. Dotterns yngsta frågade mig "Mormor, får man säga fy fan?"  "Nej, det får man verkligen inte, sa jag." Okej" sa han å så var den saken ur världen.

Nu lägger jag med lite bilder för jag orkar inte skriva mer. Jag har tvättstugan samtidigt som jag pladdrar här så ni får ta det som blir idag och nu är klockan 22:12 och det är dags att hämta min tvätt nu.
Tjingeling

Mitt hemgjorda potpurri.

Ett fönster står öppet mot sommaren.

Himlen bjuder på skådespel.

Efter makens renovering av fönster och dörr.

Det viktigaste på alla utflykter.

En av våra mycket välkomna gäster i idyllen.

Nu ere bra länge sen........

Jag skäms nästan, men bara nästan. Det har varit så mycket annat som lockat så jag har helt enkelt inte haft lust, det står i Bibeln: Du skall inte ha lust............

Just i skrivandets stund sitter jag på vårt frimärke och njuuuuter av sommaren,tänk att jag har ström ute nu så jag kan sitta här med min lap och skriva, jag behöver inte gå in.
Frimärket har genomgått en förvandling i vår. Vår prinskorv har byggt en jättefin veranda och maken har kopplat strömuttag och lampor och en firma har kopplat in ett vattenuttag, aldrig mer vattenskador inne, pga dragna slangar.
Fasicken, jag kan ju bo på altan nu vettja ;).

Blommorna gör så jag brister ut i sång: " Herrgud, vad det är vackert..."
Midsommar är den vackraste tiden i min smak. Allt är fortfarande så grönt och fräscht.  När juli rullar in börjar det liksom bli lite mer hö-betonat om ni förstår vad jag menar. Det torkar upp och många blommor har redan blommat ut. Tyvärr lyckas jag inte få till det där med att ha blommor hela säsongen, lika vackert i alla fall, lite blommar ju kvar såklart.
Nu är det fritids för hela slanten på jobbet. Det  blir lite lugnare men full rulle och stökigt pga ombyggnader. Jobbigt att ha alla barnen på en byggarbetsplats och så skall allt funka som vanligt ändå, men vi är ju pedagoger så vi kan ALLT ;)
Snart är det dags för semester och det skall bli ljuvligt. Jag längtar verkligen i år, det har varit ett körigt år i år, få se vad höstterminen erbjuder. Det kommer att bli roligt precis som det alltid blir i alla fall när skolan väl börjar igen.
Men nu skall det njutas i tid och otid.Började midsommaren med en riktig braksnuva,hög feber och mycket ont i bihålorna, bara skiten kommer ut blir det bra igen. Jag ödslar inte mer tid på det här.

Min son och hans familj har kommit hem från sin resa i Turkiet så jag ser fram emot att få träffa mina gullvippor snart. De har gått och fyllt år båda två 9 resp 5 år. Milde tid vad åren rullar på.
Nu lägger jag ner för idag med några bifogade bilder.
Trevlig kväll på er alla.

De två äldre uggleungarna.



På ett hörn ( 9kvm) av gräsmattan på landet växer det prästkragar som ni kan se.

Här är vår nya altan.

Magnus Uggla liftar. Lillungen.

Miina blå drömmar på frimärket.
 

Vafför haru en blågg för näru alri blåggar?????

Ja har`nte nån lust vettu just nu. Mycket annat lockar men så småningom kommer jag tebaks. Plåcka`nte  bort mig från favvolistan eru bussi.
Njut av våren istället för att sitta inne å lesa hära.
Tjenna,
Kicki

April,april, din dumma sill..........

Ja, nog känner jag mig lurad alltid.

Våren lyser med sin frånvaro och det gör mig lite sur. Fast den som väntar på nåt gott osv.
Vi var i alla fall ute i stugan i lördags och tog hand om äppeträden,hoppas  bara att det inte var försent. Man kan ju skada dem om man klipper för sent innan saven stiger, de kan liksom förblöda om ni förstår vad jag menar.

Vintern har inte gått för hårt fram i huset. Inga vattenläckor eller annat som kan göra en ledsen. Några muskluttar under diskbänken och en halvt uppäten tvål kan man stå ut med. Men hur gott kan det vara med tvål undrar jag, det måste ju löddra om mustruten vettja.
Djurlivet var nästan obefintligt. Jag hörde att gården hade haft besök av 32st kronhjortar vid ett tillfälle under vintern, jag som var mallig över mitt besök av 12 hjortar vid ett tillfälle.

Jag saknade " blecku" som tofsvipan heter på gotländska. Det är så trevligt när han går och tutar på åkern. De enda djur jag såg var flugor i drivor på stuggolvet och några trötta fjärilar. Och så gårdens håriga kor förstås. När jag kände doften av dem fylldes jag av en lyckokänsla som jag nästan inte kan sätta ord på. Är jag klok eller?  Jag stod där och drog in doften i näsborrarna så jag nästan storknade. UNDERBART.
Doften är trygghet, sommarlycka, glädje,barndom och allt som där tillhör. Tänk att en doft kan väcka så många minnen, det händer mig ibland när jag känner en viss doft i stan också. När det liksom luktar som bränt rostat bröd då fylls jag av lycka och tänker på hur det luktade i stan när jag var unge och sprang på söder med mina kompisar.

Det var 5 grader varmt inne i huset när vi kom och 12 när vi åkte, rena värmeböljan. Det bådar gott inför den stundande första övernattningen. Det är så skönt när man vaknar på morgonen och det är varmt och gott i sängen och svalt (minst sagt) utanför täcket. Jag sover så himla gott då. Vi har element som vi kan fuska med om det blir för kallt.De brukar få stå på nere i köket för att det skall vara lite varmare där innan vedspisen värmt upp. Lillepilt får stanna hemma några helger än, det är lite för kallt för honom. Jag längtar efter att få sätta händerna i jorden, rensa bort vintern i rabatterna sätta potatis och de å de å de. det finns massor att göra bara VÅREN KOMMER.
Hare gött så länge och vi ser framåt.

Det ser lite kalt ut nerifrån allen men snart är det grönt och fint.

Lite frö som skall i jorden så fort den reder sig.

Ser ut som ett kalhyggen och ännu värre när träden blev klippta, bild kommer.

 

Hur slö får man bli ?

Det är inte mycket som händer här i min blogg. Det är nästan så jag skäms. Det händer inte så mycket att skriva om tycker jag, livet har frusit fast liksom.

Nej så illa är det inte, jag har gått lite i stå, men nu är jag här i alla fall. Jag har haft Gotlandsfrämmandes här några dagar och det är lika roligt varje gång. Varför säger man främmande för när man känner dem som kommer? Konstigt.
Hursomhelst min svägerska och maken o jag åkte till deras gemensamma lillebror. Där bjöds på kaffe o dopp ( och det är min enda last så jag njöt). Alltid lika trevligt att träffa dem också.

En veckas sjukdom har hunnits med men det skiter jag att berätta om. Jag orkar inte med alla dessa sjukdomar som härjar överallt.

Igår var maken och jag och beställde nya möbler till vårt vardagsrum. Det blev en soffa och två fåtöljer. Det blir nog bra tror jag. Kul med nåt nytt när det väl kommer om 6-8 veckor.

Få se vad han som bestämmer härhemma tycker, det kan man aldrig vara säker på. Minns en gång när jag klädde in hans underreda där buren står ( ett gammalt symaskinsunderrede) i självhäftande papper som skulle se ut som granit. Fågelrackaren vägra att flyga in i rummet hur jag än försökte. Det var bara att ta bort igen. Nu har han en träskiva och det går bra. Ibland kan det vara svårt om jag köpt nån tröja med mönster som inte faller herrn i smaken då måste jag ha en tillvänjningstid.

Idag kom nytt Gotlandsfrämmandes hit. Det är min svägerskas dotter och hennes man. Käftarna har gått ur led som vanligt när vi träffas, det är många skratt och mycket babbel på oss. De skall bara vara här över natten och åker hem till ön i morgon igen efter att mannen har opererat sin fot. Hoppas det går bra.
Ja det var väl några livstecken från mig bara för att visa att jag lever.
Hare tills vi hörs igen.

En modig snödroppe vågar titta upp under min grannemittemots fönster.

Ja är lite närsynt.

Knappt man orkar

Lite försenat , Ett hjärta till er som mitt barnbarn håller i. Det skulle kunna vara mitt.
Här kommer en rapport från en skurhink, det är skurtrasan som skriver. Varför säger jag så, jo jag känner mig sur och urvriden. Ett par veckor har varit ganska hektiska och jag känner mig trött. Hur kul är det när man kommer hem från jobbet och formligen dör i fåtöljen varje dag.

 Tystnaden omsluter mig och värmen stiger från min värmefilt och Pippi sitter på stolskarmen och myser. Ögonen åker igen på en sekund fast jag bestämt mig för att åtminstone se lite på nyheterna och ABC nytt, men icke.

Nu vill jag inte gnälla men, nog tar det musten ur en ibland att hela tiden vara fullt fokuserad och tillgänglig varje sekund. Huvudet fullt med tankar som aldrig hinner tänkas klart innan  ett nytt uppdrag dyker upp.

Det är minsann tur att naturen ordnat det så fiffigt att jag var ung när jag var småbarnsförälder. Tänk om jag hade haft det kvar hemma att ta hand om också efter en lång dags arbete i 100 knyck i bullrig miljö hela tiden. Tack för att det inte är så i alla fall.

Jag önskar att jag orkade göra något mer än bara dö i fåtöljen varje kväll.

Igår var jag hursomhelst hemma hos en fd arbetskamrat som hade fixat till en Mary Kay träff. Tack kära MSO, det behövde jag. Det blev en stunds avkoppling och lite glada skratt innan kvällen var slut och jag somnade i sängen ren o skär som en nyponros. ( Kar`n märkte ingen skillnad) men han ser nog inte så bra .

Nu längtar jag efter ljuset, solen ,värmen och gräset. Är det för mycket begärt eller?