Än lever kärringen

Det krånglar här så jag återkommer.
Ajö

Hej då 2013 välkommen 2014

Årskrönika.........ja, just nu kommer jag inte ihåg ett dugg. Det är bara som ett blurr hela året.

Det jag spontant kan känna är att det varit ett bra år för mig i det stora hela. Inga svåra sjukdomar eller stora sorger har drabbat mig så på det viset får jag vara glad.

En stor glädje har jag haft i alla fall. Min brorsdotter och hennes "man" fick äntligen sitt hett efterlängtade lilla barn. Det är nog den största händelsen tror jag.

Annars har året löpt på. Jobbet har varit minst sagt krävande i år. Vet inte om jobbet i sig är tyngre eller om det är jag som blir äldre. Det har känts tungt hursomhelst vissa dagar. Det är tur att man får påfyllning med en liten varm kram eller ett gulligt ord från någon av småpäplingarna både mina egna och andras.
 Maken konstaterade just att han bara har 17 månader kvar att jobba innan pensionen, det är inte utan att jag blir lite avis måst jag nog erkänna. Fast jag trivs bra med att jobba så skulle jag vilja rå min tid lite mer, men det kommer det kommer.

Sommaren var ju bara fullkomligt ljuvlig . Många goda timmar i hängmattan med en bok eller bara liggandes där och sakta gunga fram och tillbaka och kontemplera över livet tills ögonlocken föll ihop. Det gick ganska fort får jag nog erkänna. Snark....snark.

Kameran har varit en trogen vän detta år. Jag vill inte påstå att jag blivit bra på något sätt, men ett och annat kort har jag fått till som jag känner mig nöjd med. Dessvärre är jag så funtad att jag tappar sugen när det inte går som jag vill. Jag vill lära mig att Photoshopa mer men det är så jäkla svårt och jag har ett tålamod som är så här långt..hit. Många gånger har jag suttit beredd att skicka ut datorj.....eln ut genom fönstret men jag har besinnat mig .

Mina barnbarn har vuxit och blivit ett år äldre alla fyra. De är så roliga att lyssna på, många skratt bjuds det på i deras sällskap.

Sonen har varit här i sommar och byggt en toppenfin veranda åt oss. Han är så himla duktigt och snäll. Han får säga som Lotta på Bråkmakargatan " Det är inte klokt, jag kan så mycket". Och det kan han verkligen. Bara det att han tar sig tid att hjälpa oss när han har så mycket själv att fixa med, både jobb och hus.
Dottern har skänkt mig glädje genom att vara min dotter. Hon är den som får mig att skratta mest av alla. Vi har haft våra mysstunder och de är värda allt. Det jag kan sakna ibland är att bara vara med dem båda två tillsammans, ensamma, bara som mamma och barn, måste se till att få det nästa år. Nästa år föresten, sonen fyller 40 år!!!!! Herregud, han föddes ju igår. Hur gick detta till? Det är ju förvisso inte bara han som fyller utan även svärsonen och svärdottern. Hoppas de får ett bra år .


Jag har gjort många roliga saker detta år. Kulturen har inte varit långt borta någon månad. Tur att jag har en fin kompis på jobbet som lockar mig med på än det ena än det andra.
Många böcker har lästs och nu när jag fixat Netflix så blir det en del filmer som skänker en stunds glädje. Jag gillar att flytta mig tillbaka sådär en två, trehundra år i tiden. Jag orkar inte med allt våld som visas på tv och filmer, jag vill ha romantik och ett lugnt tempo. Just nu har jag fastnat i gamla hederliga Fortsythe Sagan. Minns den från min barndom, min morsa och mormor ringde till varann varje dag och när Fårsyte sagan hade varit (som mormor sa) så skulle avsnittet avhandlas per telefon. Karaktärerna skulle bedömmas och en del fick ris och en del fick ros och stackars han och stackars hon och han är så grym och hon är ett riktig stycke osv i det oändliga. Där har inte jag hamnat i alla fall...

Ikväll skall vi gå ut på lokal med våra gamla goda vänner. Det blir lite glam och glamour och det lovar gott inför det nya året som står här och knackar på dörrn.

Jag vet att alla inte haft ett lika fint år som jag har haft, till er kan jag bara säga att jag önskar att ni får ett bättre år det som kommer, det kan vara början på något jättebra, vem vet.

Nu vill jag önska er alla :
                                             ETT GOTT NYTT ÅR

Hoppas 2014 bjuder på många, många  glädjestunder och samvaro med nära och kära.

Okej då Josse...här får du.

En något yngre släkting till mig, min brorsdotter, har påpekat att det bloggas för lite. Okej då här kommer nåt lite snabbt krystat dåra .
En månad sen jag skrev, en månad av trötthet och gnäll men sörru, nu är det bättre igen. Jag har mina dippar ibland men det är väl inte mer än mänskligt.

Det som har fått glädjebägaren att rinna över denna månad är ändå att den så hett efterlängtade lilla Edvin har sett dagens ljus. Alla som följt denna långa, långa, långa tid av längtan, ovisshet, önskan, glädje, sorg vet att nu är lyckan total. Min äldsta brorsdotter och hennes sambo har efter många års kämpande äntligen fått sin lilla pojke. Efter några dagars hårt arbete för den blivande modern kom han då äntligen ut med lite hjälp av doktorerna som fick göra en liten dörr i magen så kan kunde komma ut den vägen den lille rackaren.

ALL LYCKA TILL ER ALLA TRE

Jag har varit lite kulturell också i novembermörkret. Var tillsammans med mina två kollegor och tittade på Priscilla på Göta Lejon. Tyvärr fick den en snöpligt slut då föreställning fick avbrytas efter en timme. Sånt som händer, men vi får nya biljetter i januari så inge större skada skedd.

 Jag har varit sur under november, klagat och surat och skrivit bittra brev till höger o vänster. Vad är det som händer i min hjärna, håller jag på att förvandlas till en riktig bitch. Jag tror jag är surast i kommun. Ni som är äldre än mig, blir man surare med åren eller är det bara jag? Det jag klagat på är Transportstyrelsen och Tyresös Bussbolag Nobina eller vad det heter. I ena fallet (bussen) fick jag medhåll av chefen där. Busschaufförsstackaren kunde ju inte gissa att jag skulle åka med bussen så han struntade i mig. Tack D för att du förstod mig och lämnade saken vidare.
 Men Transportstyrelsen lär jag väl aldrig höra nåt från. Först skrev jag i brevet till dem att de sysslar med ocker men då tyckte maken att jag var lite väl sur så då blev jag lite mildare i tonen Vad den saken gällde var att de skall ha 500 spänn av oss för att vi betalat räkningen på 410 kr i mycket god tid. Efter 2 månader eller så visar det sig att vi bara betalt 401 kr och då jäklar skall drevet gå. Men sörru då for fan i mig. Ett mycket rakt brev skrevs och fortsättning följer.
När jag blir pensionär då tror jag att jag skall sitta hela dagarna och skriva klagobrev till diverse instanser. Jag har lärt mig av En man som heter Ove. Har ni inte läst den boken så rekommenderar jag den .

 Nu har min vinterrestaurant för uteliggarfåglarna öppnat för säsongen. Nåja, vi har haft öppet en längre tid fast det har jag kanske inte meddelat. Det är skytteltrafik här så jag får springa som en galning och fylla på. Det är så trevligt men inte lika trevlig med grannars katter som sitter här på mitt frimärke och tror att det skall flyga in stekta sparvar i munnen på dom. Jäkla typer egentligen, gå hem å ät på ditt eget frimärke vettja.

Ok Josse nu får du inget mer. Ett par foton kan väl komma med som kronan på verket..

Edvin: Tänk att det var just dig vi väntade på.

Vattenorgeln utanför Älvsjömässa där årets Fotomässa gick av stapeln

Jag tror jag fått fåglar på hjärnan, mina julgardiner i köket.

Nu är det väl ändå nu

Det är dags att skriva några rader känner jag. Inte för att jag har nåt speciellt att berätta, mer för att bara tala om att jag finns (ifall någon tvivlat).

Dagarna bara rullar förbi i en hisklig fart. Jag får inte den där berömda bakdelen ur vagnen liksom, inte för att blogga i alla fall. Nu har jag fastnat i det här med fotoredigering. Det är konstigt med mig (som Lotta på Bråkmakargatan brukar säga) jag blir så insnöad på nåt och då håller jag bara på med det tills jag inte orkar se "skiten" längre. Vad är det för bokstavskombination?

Det är alltid så, om jag syr, ja då syr jag för runt, om jag målar, ja då målar jag för runt osv osv. Nu upptar datorn och kameran all min lediga tid, nästan. Jag har dessutom gått med i en fotoklubb . Då får man möjlighet att träffa fler fotonördar som lär mig och inspirerar mig så det bara brakar om det.

Jag gör i ärlighetens namn andra saker också men det är väl inte något att lägga nån större vikt vid.
Jag har i alla fall gjort några roliga saker  utanför hemmets härd .

För en tid sedan var jag och såg Spök med några jobbarkompisar, den var jättebra. Jag har även varit i Växjö hos min brorsdotter tillsammans med min gullhöna. Nu på fredag skall Gullhöna och jag gå på Galenskaparna tillsammans och sen skall vi sova på hotell som ett mys bara. Det är underbart med kvalitetstid med dottern. Det finns inte många andra som kan få mig att skratta så mycket som hon. Hoppas vi hinner gå lite i affärder också (hon är bra smakråd dessutom)

Nästa vecka får vi kanske Gotlandsfrämmande, det blir kul. Då skall jag INTE hålla på med min kamera/dator. Då får munnen jobba istället. Det är så trevligt när vi får besök från Ön.

Vi har stängt till landet  för säsongen men det kan bli något tripp dit ut ifall det inte blir en sån där riktig fimbulvinter i år med. Det var så lugnt och avkopplande att vara där i tystnaden. Ingen som påkallade min uppmärksamhet, varken barn eller fågel. Just nu har jag ett stort behov att få ha det lugnt omkring mig, det är mycket stress och ljudligt på jobbet som ni kan förstå med över 40 glada aktiva barn. Även om jag tycker så mycket om dem så kryper nerverna utanpå ibland. Vet inte om det beror på mig eller om det beror på något annat. Jag är i det närmaste slut i öron och huvud när jag kommer hem. Då är det skönt att sitta vid burken en liten stund .
 Jag glömde ju tala om att jag varit på besök en hel dag i mitt äldsta barnbarns skola. Det var så avkopplande att få vara i en skola UTAN ATT BEHÖVA BRY SIG. Bara få vara farmor. Hon var nöjd med mitt besök, det var inte alls pinsamt som hon hade trott först.

Om en liten stund skall jag gå och ta mig en kopp kaffe och smälla i mig några pepparkakor. Sen är det inte så mycket kvar av den här kvällen. Jag visar några bilder här så ni får se vad jag gör.
Sköt om er tills vi hörs.

Frostnupna nypon på landet

Katten Bosse håller koll från trappen.

Utflykt till Teleborgs slott i Växjö

Dottern, brorsdottern med sambo på Kronobergs slottsruin

Frost i gräset på landet

Photoshopad blåklint

Photoshopad ros.
 

Oktober

Nu är det verkligen höst.

Det har dröjt men i morse kändes det att nu är den här. Jag har inte så mycket emot hösten, det enda jag egentligen tycker är jobbigt är regn och blåst på väg till jobbet på cykeln . Är det för tråkigt väder åker cykeln in i förrådet och jag lyxar med bussen istället. Det känns som jag gör nåt jag inte får när jag åker buss. Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Det är nog den där jäkla Luther tror jag, inget får vara bekvämt och skönt för då är det dåligt.
Cyklingen är min enda motion jag utövar så det kanske är därför jag får dåligt samvete.

Nu har jag äntligen gått med i en fotoklubb för att dela mitt intresse med andra fotonördar. Det känns kul att dela tankar och frågor med några som tycker det är lika kul som jag. Kan ni se oss framför er där vi sitter och berömmer varandras bilder, klubben för inbördes beundran. Men det är jättekul och många är så duktiga så jag knappt törs visa något av det jag själv fotat. Men det kommer.

I helgen som gick var kar`n jag bor ihop med och ett par mycket goda vänner till oss ute på galej.
Vi var och åt en härlig fiskrätt på Melanders bakficka och efter det var vi på bio och såg Monica Z.
Bra film och god mat och mycket trevligt sällskap. Den kvinnliga parten i sällskapet (nämner inte namn här) skall snart genomgå en ny operation av sitt tidigare opererade ben så vi tyckte att hon behövde lite uppmuntran innan. En del av er läsare vet vem jag åsyftar. Lycka till lilla DU.

Den här helgen stundar nya äventyr. Jag skall få rå om min dotter helt och hållet utan några småkillar som stjäl uppmärksamheten från mormor. Gullhönan och jag packar ihop oss och flyger till Växjö för att hälsa på en annan Gullhöna, som har en mage som nu är stor som ett hus. Det ligger nåt därinne som kommer ut så småningom. Vi kommer få så himla mysigt och munnarna kommer gå ur led är jag säker på. Jag får väl uppdatera efter hemkomsten.
Det skall faktiskt bli skönt med en semesterdag på fredag, för jag är riktigt trött. Det är krävande just nu på jobbet och ibland fattar jag inte själv att jag orkar. Tur att jag är, en i botten, positiv person annars vet jag inte. Det räcker att barnen säger eller gör något roligt så är man på banan igen. Tackolov för det. Men jag skall inte sticka under stol med att efter en dag med 40 energiska barn  som alla vill ha uppmärksamhet och allt annat som skall hinnas med under en dag så finns det inte mycket ork kvar på kvällen.
Nu skall jag inte gnälla mer utan lägger med nåra bilder och så får ni ha det så himla bra alla ni som läser mina rader. Tjenna

På väg hem på cykeln kan man få se djurlivet inpå knutarna

Jag flyttade den lilla fågelungen från  farorna på vägen på landet.

Den lilla kar´n jag bor ihop med håller ett vakande öga över alltihop.

En del dagar och andra.

En del dagar känns det som det skulle vara fullmåne hela dagen. Humöret är inte i topp alltså.

Det händer saker som gör att man tappar lite sug men nog 17 kommer man upp till ytan igen. Jag ville bara säga det så det kom ur mig liksom.

Helgen har varit supermysig tillsammans med mina små favorit"påjjkar".
Kan man annat än glädjas när man får sådan positiv feedback hela tiden. Det är tur att det ges någonstans. Feedback alltså, positiv alltså.

Den minste mannen är en ständig källa till glädje. Det är tur att jag inte är helt förstelnad i kroppen då han kräver många ekvilibristiska övningar av mig. Vi utför ett litet cirkusnummer vi kallar The Flaming Flamingos eller som han sa som liten pilt " Mea slingmoss mojmoj". Det går ut på att han skall ligga å mina fötter och jag skall ligga på rygg och balansera upp honom i luften på alla de konstigaste sätten, ju svårare, ju roligare. Det räcker inte med en gång som ni förstår utan det blir ett rejält gympapass kan jag lova.

Dessutom är han helt betagen i min mage och har varit så hela sitt liv. Inte bara min mage förresten utan alla mjuka magar. Om han fick bestämma skulle jag helst sitta utan tröja så han hade full tillgång till magen hela tiden. Jag satt och solade i det superfina vädret i  bikiniöverdel till gossens stora förtjusning. När jag sedan tog på mig en tröja då det blev något svalare sa han: Mormor, jag vill att du bara har bukini!!!!Det är mycket bättre!!!! Vad skall det bli av den ungen.
Den större gossen hade diverse aktiviteter för sig, fotboll och cykling. Fotbollen var jag med och kollade på men som ni vet, jag och sport alltså. Inte ett dugg intresserad men som den välartade mormoren jag är så hejjade jag och tjoade på i alla fall i solmyset.
Mina helger hos dottern brukar alltid innehålla mycket skratt, det finns inte många som kan få mig att skratta lika mycket som hon. Det ligger väl i generna antar jag att vi delar samma humor.
Plopp sa det och så var det slut på helgen. Just nu känns det långt till nästa helg men plopp så är det helg igen.
Ha det så gott nu alla läsare.

Vardag eller var dag?

Ja nu är vi där i vardagen igen efter en lång härlig semester. Jag känner mig utvilad och beredd att möta världen därute igen. Den finns liksom inte när vi är på landet i vår bubbla. Det är så sällsamt tyst och ostört och omodernt och fridfullt och ja...fullkomligt ljuvligt. Vi går där i vår egen lunk och gör det som faller oss in.

 Mest faller det mig in att gubben måste göra en massa saker och han har jobbat och varit flitig. Han har målat fönster och vår dörr och lite annat pyssel när han inte legat på rygg i solen och läst. Jag har legat i hängmattan och läst i skuggan för det mesta när jag inte har städat, tvättat, kokat saft, plockat bär till saften, pysslat, varit social, varit farmor och mormor och....listan kan göras lång men det bästa har varit att bara mysa.

Vi har varit på våra sedvanliga roadtrips runt Sverige. I år var vi i Gamla Linköping ( en liten museumstad) i Linköping och sov på ett fullkomligt bedårande Bed & Breakfast. Sedan betade vi av lite olika saker på vägen upp mot hemmet. En tur till Dalarna hann vi med och det blev Bed & Breakfast i Garsås mellan Rättvik och Mora. Det stället var inte fullkomligt bedårande. Vi har även varit på Drottningholm vilket var så tjusigt. Där har jag aldrig varit förr, jo förresten en gång för 100 år sen med maken och hans bror men då fikade vi bara där. Meddelas att kungen och Syltan inte var hemma vid tillfället.

Nu när jag sitter och tänker efter på allt som vi gjort och på alla goa människor som hälsat på i idyllen känner jag att jag spar en del för mig själv, det är så mycket så det skulle bli en roman här.
En sak till måste jag berätta: ni som är initierade vet att jag älskar att tälta. Jag har gjort det tre gånger i sommar. En gång med alla mina 4 barnbarn och berättas kan att jag låg i mitten!!!!!
Sedan blev det en gång med gullvipporna och en gång med småpåjjkarna. De tycker att vi har det så spännande när vi tältar på tomten. Som ett myys. Det höll på att gå över styr när äldsta barnbarnet A fick se att det var en tvestjärt i tältet. Strunta i det sa jag. Det blev en diskussion huruvida det heter trestjärt eller tvestjärt mellan barnen. Sen somnade alla och saken var glömd.
Många roliga källor till glädje blir det när de är med. Dotterns yngsta frågade mig "Mormor, får man säga fy fan?"  "Nej, det får man verkligen inte, sa jag." Okej" sa han å så var den saken ur världen.

Nu lägger jag med lite bilder för jag orkar inte skriva mer. Jag har tvättstugan samtidigt som jag pladdrar här så ni får ta det som blir idag och nu är klockan 22:12 och det är dags att hämta min tvätt nu.
Tjingeling

Mitt hemgjorda potpurri.

Ett fönster står öppet mot sommaren.

Himlen bjuder på skådespel.

Efter makens renovering av fönster och dörr.

Det viktigaste på alla utflykter.

En av våra mycket välkomna gäster i idyllen.