Arbetsveckan slut och jag är slut. Tur man får komma hem till tystnaden. Fåglarna gapar lite men man står ut. Maken fixar middag medan jag sitter i fåtöljen med en liten luggsliten pilt på bröstet. Det tog inte så lång stund förrän både han och jag nickade till medan maken slamrade med grytorna i köket. Som många vet har jag världens bästa kock och ikväll blev det oxfilé med stuvad grön sparris och hasselbackspotatis. Jojo vad sägs om det va? Magen fick visserligen en smärre chock men lite smällar får man ta. Känner att ibland blir det lite för mycket av det goda.
Pratade med min lille tuffa pojke i Alsike. Han har hittat nåt nytt att säga till mig när jag frågar om nåt som han tycker är självklart:- Vad får ni för fredagsmys ikväll då? - Vad tror ruh, popcorn såklart!!!! Jag börjar inse att han håller på att bli stor och trött på mormors tjat om allt som hon tjatade om förra gången vi pratade. Han påminner om sin mamma,min dotter, som brukar säga till mig: Mamma, du behöver bara prata varannan dag, för allt du säger är en upprepning av vad du sa igår.!!!! Dessutom har hon mage och påpeka att jag är en martyr, det måste vara det hon menar när hon vid påsktid sa till mig en gång: Mamma imorgon är det långfredag, skall du inte spika upp dig på korset då också? Jag säger bara en sak, den jäntan brås på sin mor. Hahaha.
I natt jobbar sonen natt och det känns skönt att veta att det finns nån därute som hjälper till och som bryr sig. Var rädd om dig min son. Imorgon lånar vi äldsta barnbarnet för en tur på Leksaksmuseét och Spårvägsmuseét, sen blir det fritt val på mat. Undrar vad hon kommer välja, farfars goda nåt eller hamburgare eller pizza.
Sådärja nu har du slösat bort en stund vid datorn igen,hoppas du tycker det var väl använd tid.
Ha de så gött
fredag 4 februari 2011
torsdag 3 februari 2011
Ingenting om någonting
Jag har ju glömt nämna ett säkert vårtecken till: Min kära granne mittemot och jag har släckt våra julbelysningar ute nu, punktligt den första februari.Då är det vår (när är det er?) Vilken ordvits va.
Mer säkra vårtecken: mina fåglar ruggar och det ser ut som någon hällt ut en dunkuddde på golvet, ok, jag överdriver lite men nog är det dun och fjädrar så det räcker.Fåglarna tillbringar den mesta tiden nu med att "pottsa" sig som vi brukar säga.Det betyder putsa sig som ni kanske förstår men makens mor kom från Österbotten så när hon skulle säga putsa så blev det pottsa och det har vi tagit till oss såklart. Vi samlar på ord och utryck i vår familj och ni som känner oss närmare vet hur det kan låta, vi är en talade skara( alla utom maken) som inte är så talför,hihi. Han lyssnar och lär.
Apropå inlägget igår om Svinalängorna. Barnen och jag pratade lite om den i skolan idag eftersom en mamma sett mig på bion. Barnets mamma hade tydligen berättat vad filmen handlade om så vi pratade lite om det. En pojke sa: Kicki var det barn som hade så på din tid när du var liten? Jaa, så var det, men det är barn som har det så nu med. Barnen såg helt oförstående ut, det var som frågan hade gällt: hade ni inte färgtv då, hade ni inte dator då, hade ni inte mobil då????? Vad skönt om det är så att de flesta barn slipper en massa elände men samtidigt är det konstigt att barnen TROR att alla har det lika bra. Det kanske är därför som många barn idag har det lite svårt med empati,de förstår helt enkelt inte, de är inte medvetna om att alla har det inte lika bra och förspänt. Det är ju inte barnens fel såklart, men ibland tycker jag att de kunde få veta hur det är för en del. Nog om detta.
Imorgon är det fredag igen och frågan inställer sig som vanligt: VART TOG DEN HÄR VECKAN VÄGEN? Det har varit en hektisk vecka så det är väl inte undra på att man känner sig lite mör . Jag ser fram emot en helg med vårt älskade barnbarn,det blir en höjdare.
Nu blire kaffe och chokladcroissont. Gu`va bra jag har`t.
SeeYa
Mer säkra vårtecken: mina fåglar ruggar och det ser ut som någon hällt ut en dunkuddde på golvet, ok, jag överdriver lite men nog är det dun och fjädrar så det räcker.Fåglarna tillbringar den mesta tiden nu med att "pottsa" sig som vi brukar säga.Det betyder putsa sig som ni kanske förstår men makens mor kom från Österbotten så när hon skulle säga putsa så blev det pottsa och det har vi tagit till oss såklart. Vi samlar på ord och utryck i vår familj och ni som känner oss närmare vet hur det kan låta, vi är en talade skara( alla utom maken) som inte är så talför,hihi. Han lyssnar och lär.
Apropå inlägget igår om Svinalängorna. Barnen och jag pratade lite om den i skolan idag eftersom en mamma sett mig på bion. Barnets mamma hade tydligen berättat vad filmen handlade om så vi pratade lite om det. En pojke sa: Kicki var det barn som hade så på din tid när du var liten? Jaa, så var det, men det är barn som har det så nu med. Barnen såg helt oförstående ut, det var som frågan hade gällt: hade ni inte färgtv då, hade ni inte dator då, hade ni inte mobil då????? Vad skönt om det är så att de flesta barn slipper en massa elände men samtidigt är det konstigt att barnen TROR att alla har det lika bra. Det kanske är därför som många barn idag har det lite svårt med empati,de förstår helt enkelt inte, de är inte medvetna om att alla har det inte lika bra och förspänt. Det är ju inte barnens fel såklart, men ibland tycker jag att de kunde få veta hur det är för en del. Nog om detta.
Imorgon är det fredag igen och frågan inställer sig som vanligt: VART TOG DEN HÄR VECKAN VÄGEN? Det har varit en hektisk vecka så det är väl inte undra på att man känner sig lite mör . Jag ser fram emot en helg med vårt älskade barnbarn,det blir en höjdare.
Nu blire kaffe och chokladcroissont. Gu`va bra jag har`t.
SeeYa
onsdag 2 februari 2011
Känner mig omskakad
Kommer just hem från bion ikväll och har sett " Svinalängorna". Jag känner mig helt tom och funderar så mycket nu. Den där tomtebolyckan som man tror lyser ut genom fönsterrutorna, hur är det med den egentligen? Hur har barnen det, ser vi när barn har det jobbigt hemma? Hursomhelst man måste nog orka agera om man anar att nåt är så fel som i filmen, för, jag tror att en del barn har det likadant än idag. Usch och fy, nu vill jag skaka av mig det en liten stund.
Igår var jag hos mina småflickor, det är underbart när tjjerna kommer springande i hallen när man kommer, den lilla hojtar: fammo fammo hej. Vill du se mitt rum? Jag har en säng osv osv som om inte jag redan vet allt det. Nu hör det till saken att lilla "Cluckie" har fått slippa sin spjälsäng nu och skall få en ny stooor säng och under tiden får hon ha en extrasäng tills den nya kommer. Vilken lycka när man är liten. Den stora damen kom upp från sitt rum och kramades och babblade på om allt som hänt "i skolan". Vi skall låna henne i helgen och gå på museum . Jag viskade till henne hemlisen om helgen så inte lillasyster skulle höra då säger hon tyst " Vet mamma och pappa om det?" Den tjejjen kan hålla hemlisar hon, det är jag värre på, jag hade nämligen tryckt i mig en klubba på vägen upp till dem och hann dessvärre inte äta upp den innan jag kom fram, dessutom lossnade själva kulan från pinnen så jag hade en liten bula i kinden som putade ut. Jag tänkte att hoppas de inte ser att farmor har godis i munnen när det bara är tisdag. Jorå, det tog väl ett par minuter så kom det: Fammo! Vaa har du i munnen? Och där stod jag och snörpte med stortruten och ljög barnen rätt upp i ansiktet: Eh eh, jag fick en karamell av en tant på parkeringen!!!!!!!! Ja, så dum är den här farmoren, trodde jag skulle hinna smälla i mig klubban innan jag kom upp och inte kunde jag svälja kulan heller så, ja det var bara att hitta på nåt i brådrasket. De sa i alla fall inge mer om saken så det gick väl hem kan jag tro, jag hade förresten med mig lite kokosbollar till fikat så alla blev nöjda till slut.
Idag känns det som vi har jobbat i en ishall, skolgården har varit glashal och det är bara ren tur att ingen har brutit vare sig armar eller ben. Solen har lyst och det har varit ett underbart väder. Vad skönt det känns att få avsluta mina tankar lite positivt,jag var rädd att detta skulle bli en tragisk blogg men det ordnade till sig på slutet. Gå och se filmen hur somhelst även om den är tung.
Jaha det var det om detta.
Gonatt
Igår var jag hos mina småflickor, det är underbart när tjjerna kommer springande i hallen när man kommer, den lilla hojtar: fammo fammo hej. Vill du se mitt rum? Jag har en säng osv osv som om inte jag redan vet allt det. Nu hör det till saken att lilla "Cluckie" har fått slippa sin spjälsäng nu och skall få en ny stooor säng och under tiden får hon ha en extrasäng tills den nya kommer. Vilken lycka när man är liten. Den stora damen kom upp från sitt rum och kramades och babblade på om allt som hänt "i skolan". Vi skall låna henne i helgen och gå på museum . Jag viskade till henne hemlisen om helgen så inte lillasyster skulle höra då säger hon tyst " Vet mamma och pappa om det?" Den tjejjen kan hålla hemlisar hon, det är jag värre på, jag hade nämligen tryckt i mig en klubba på vägen upp till dem och hann dessvärre inte äta upp den innan jag kom fram, dessutom lossnade själva kulan från pinnen så jag hade en liten bula i kinden som putade ut. Jag tänkte att hoppas de inte ser att farmor har godis i munnen när det bara är tisdag. Jorå, det tog väl ett par minuter så kom det: Fammo! Vaa har du i munnen? Och där stod jag och snörpte med stortruten och ljög barnen rätt upp i ansiktet: Eh eh, jag fick en karamell av en tant på parkeringen!!!!!!!! Ja, så dum är den här farmoren, trodde jag skulle hinna smälla i mig klubban innan jag kom upp och inte kunde jag svälja kulan heller så, ja det var bara att hitta på nåt i brådrasket. De sa i alla fall inge mer om saken så det gick väl hem kan jag tro, jag hade förresten med mig lite kokosbollar till fikat så alla blev nöjda till slut.
Idag känns det som vi har jobbat i en ishall, skolgården har varit glashal och det är bara ren tur att ingen har brutit vare sig armar eller ben. Solen har lyst och det har varit ett underbart väder. Vad skönt det känns att få avsluta mina tankar lite positivt,jag var rädd att detta skulle bli en tragisk blogg men det ordnade till sig på slutet. Gå och se filmen hur somhelst även om den är tung.
Jaha det var det om detta.
Gonatt
tisdag 1 februari 2011
Jerringpris för årets största sportprestation
Jerringpriset borde gå till mig, jag gick hem från jobbet igår!!!!! Trodde jag skulle svimma innan jag var hemma. Jisses så dåligt flås jag har, det beror nog på alla kläder, täckbyxor, tjockkängor osv. Annars var det riktig skönt. Jag hann notera att det fortfarande var ljust när jag kom hem.Jag gick ut och kollade lite hur det såg ut i mitt fågelbord. Det saknades frön och nötter så det var bara att fylla på. Ett vårtecken att glädjas åt att det är ljus ute efter hemkomst så man kan göra saker ute utan att använda pannlampa. Min dotterson gillar att ha pannlampa vare sig det är kolsvart ute eller full sol, det kan alltid vara bra att ha om man vill kika närmare på saker.Ett annat vårtecken jag fick igår var en räkning på elen från vårt älskade sommarställe "Änn". Man blir påmind om våren och sommaren som ligger framför och börjar ju längta som en galning ut till landet. Jag funderar på att beställa lite liljelökar från nån postorderfirma, det är så svårt att få tag på dem för när jag äntligen kommer till skott är de redan slut i affärerna. Igår satt jag en,liten stund och småsov i fåtöljen men for upp när jag hörde på tv:n att det varit en olycka på Knivsta station, såklart blev jag förskräckt och trodde att det var dottern som råkat ut för nåt och slängde mig på telefonen för att kolla att allt var bra. Så fort det händer nåt där man vet att man har nån som åker eller bor så tror, åtminstone jämt jag, att det hänt de mina nåt. Jag blir helt manisk och måste ringa och kolla, känns det igen eller? Idag blir det skridskoåkning på jobbet med barnen, jag glömde grillerna hemma men huvudsaken att barnen får åka. Det var en kompis som skrev en kommentar att " Du skriver som du pratar". Det stämmer nog, det gäller att skriva ner så fort en tanke kommer och det går snabbt vill jag lova, det är tvära kast mellan tankarna så det gäller att hänga med. Hoppas ni står ut med det, gör ni inte så får ni väl sluta läsa för jag kommer att fortsätta skriva som jag pratar. Då får många åtminstone vila öronen,hihihi.
Tills vi hörs
Ajjö
Tills vi hörs
Ajjö
måndag 31 januari 2011
" Åh en sån morronkvist"
Vilken härlig dag idag,solen gassar på och det är bara jätteskönt. Vem kunde tro det i morse när jag gick upp i svinottan 5.10. Då var det kolsvart och bara jag ute(kändes det som). Det blir nog en promenad hem tror jag. Inte nog med att det är en sån vacker dag , det var bulle till kaffet också. Jag hann få en iaf.
Detta blir en bra vecka tror jag inga möten inbokade så här långt .
På tisdag skall jag pussa på mina älsklingsflickor. Tänk att jag har 4 älsklingsbarnbarn som jag tror är det mest gulligaste i världen alla kategorier. Fast det säger väl alla om sina barnbarn och det är ju tur det. När jag ringde flickorna igår så pratade jag med båda två, den lilla sa: Fammo nääär kommeru? Det värmer i hjärtat att veta att de längtar efter en. Den stora hade inte riktigt tid att prata färdigt för det var ju djurakuten på tv och djur det är det bästa som finns enligt henne. Skönt att det finns nån som delar mitt intresse.
För övrigt är det väl som vanligt tänker jag. Jobb hela veckan, lite stryktvätt att ta hand om . Det kan man väl stå ut med. Man hinner inte vakna på måndagsmorronen förrn det är fredag igen. Jag tror att det är nån som mixat med tiden och klockorna, det går alldeles för fort juh. Men tänk om tiden sniglade sig fram, då var det inte heller bra.
Jaha ja. det var väl lite av dagens tankearbete.
Vi hörs
Detta blir en bra vecka tror jag inga möten inbokade så här långt .
På tisdag skall jag pussa på mina älsklingsflickor. Tänk att jag har 4 älsklingsbarnbarn som jag tror är det mest gulligaste i världen alla kategorier. Fast det säger väl alla om sina barnbarn och det är ju tur det. När jag ringde flickorna igår så pratade jag med båda två, den lilla sa: Fammo nääär kommeru? Det värmer i hjärtat att veta att de längtar efter en. Den stora hade inte riktigt tid att prata färdigt för det var ju djurakuten på tv och djur det är det bästa som finns enligt henne. Skönt att det finns nån som delar mitt intresse.
För övrigt är det väl som vanligt tänker jag. Jobb hela veckan, lite stryktvätt att ta hand om . Det kan man väl stå ut med. Man hinner inte vakna på måndagsmorronen förrn det är fredag igen. Jag tror att det är nån som mixat med tiden och klockorna, det går alldeles för fort juh. Men tänk om tiden sniglade sig fram, då var det inte heller bra.
Jaha ja. det var väl lite av dagens tankearbete.
Vi hörs
tisdag 25 januari 2011
Välkommen kära läsare
Redan läsare, det var ju kul,välkomna skall ni vara.
Ett par dagar på väg till jobbet har jag haft en naturupplevelse av stora mått: en talgoxe sjunger så han håller på att trilla ur trädet.Det ger hopp om vår om än ett bakslag imorse igen, snö snö snö. Fåglar är som de flesta vet min passion, egentligen är jag ju inte klok som håller två stycken instängda i bur,men men.
Sitter just nu på mitt arbete, jag har rast, gör inte privata saker på arbetstid sådetså. Jag njuter av en härligt god kappucino fast hos oss heter den knappucino,undrar om det är för man trycker på en knapp? Det blir en lång dag idag. Först skall jag jobba som vanligt, sen blir det möte på jobbet till kl:19.00 och till sist snabbt hem till nästa möte i den styrelsen jag har äran att få vara sekreterare i. Vissa dagar snurrar det till och andra dagar går det i långsam mak. Det är kul med omväxling i alla fall.
I morgon har jag möte igen,vad viktig jag måste vara som går på alla desssa möten. Ett möte förr var att man träffade någon av en händelse på tunnelbanan eller så, ordet möte har fått en helt ny innebörd åtminstone för mig. Ibland tror jag att barn tror att deras föräldrar bara går på möten hit och möten dit.
Det var allt för nu, skall iväg och jobba igen.
Ha en bra dag och kväll tills vi MÖTS
Kicki
Ett par dagar på väg till jobbet har jag haft en naturupplevelse av stora mått: en talgoxe sjunger så han håller på att trilla ur trädet.Det ger hopp om vår om än ett bakslag imorse igen, snö snö snö. Fåglar är som de flesta vet min passion, egentligen är jag ju inte klok som håller två stycken instängda i bur,men men.
Sitter just nu på mitt arbete, jag har rast, gör inte privata saker på arbetstid sådetså. Jag njuter av en härligt god kappucino fast hos oss heter den knappucino,undrar om det är för man trycker på en knapp? Det blir en lång dag idag. Först skall jag jobba som vanligt, sen blir det möte på jobbet till kl:19.00 och till sist snabbt hem till nästa möte i den styrelsen jag har äran att få vara sekreterare i. Vissa dagar snurrar det till och andra dagar går det i långsam mak. Det är kul med omväxling i alla fall.
I morgon har jag möte igen,vad viktig jag måste vara som går på alla desssa möten. Ett möte förr var att man träffade någon av en händelse på tunnelbanan eller så, ordet möte har fått en helt ny innebörd åtminstone för mig. Ibland tror jag att barn tror att deras föräldrar bara går på möten hit och möten dit.
Det var allt för nu, skall iväg och jobba igen.
Ha en bra dag och kväll tills vi MÖTS
Kicki
måndag 24 januari 2011
Första dagen i resten av mitt liv.
Jaha, då är man en bloggare då.
Undrar hur det kommer bli, förmodligen en massa strunt som hjärnan är fylld av. Det kan ju vara skönt att tömma den här ibland, hjärnan alltså. Såhär första gången blir det väl inte så särskilt upphetsande,jag måste be om hjälp hos de fler erfarna bloggarna i min närhet. Just i skrivandes stund är jag lite skärrad måste jag erkänna. Att bli så här modern å blogga trodde jag nog aldrig att jag skulle våga pröva på, men det kommer att bli en upplevelse,om inte för er så för mig. Jag börjar väl bloggkvällen med en kopp fika med min "gubbe" så får väl resten bero tills jag kan detta lite bättre.
Håll ut jag kommer snart igen.
Undrar hur det kommer bli, förmodligen en massa strunt som hjärnan är fylld av. Det kan ju vara skönt att tömma den här ibland, hjärnan alltså. Såhär första gången blir det väl inte så särskilt upphetsande,jag måste be om hjälp hos de fler erfarna bloggarna i min närhet. Just i skrivandes stund är jag lite skärrad måste jag erkänna. Att bli så här modern å blogga trodde jag nog aldrig att jag skulle våga pröva på, men det kommer att bli en upplevelse,om inte för er så för mig. Jag börjar väl bloggkvällen med en kopp fika med min "gubbe" så får väl resten bero tills jag kan detta lite bättre.
Håll ut jag kommer snart igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)