Åska hagel regn och sol

Minst sagt blandat väder. Tack och lov klarade vi oss från det värsta idag på vår dag nere på Trollbäckens IP. Våra barn hade idrottsdag tillsammans och emot andra skolor här i Tyresö. Det blev en hedrande 3:plats i alla fall. Annars har det inte hänt så mycket. Jag är klar med datoreländet nu tack vare en  vänlig  och trevlig granne. Jag kan inte fatta varför jag är så skraj för datorer och annat tekniskt. Inte så att jag tror att de skall bita mig eller så utan det är mer för att det övergår mitt ego att jag inte kan.Men jag kan mycket annat så jag är nöjd ändå har jag försökt att övertala mig själv. Maken och jag håller på så sakteliga att få ordning på vårt lilla frimärke till tomt. Det blir väl inte riktigt den japanska dröm jag haft men nära inpå. Jag visar när det är klart.Imorgon har vi öppet hus i skolan där jag jobbar, hoppas det kommer många glada föräldrar och tittar på vad deras telningar jobbar med om dagarna och hur duktiga de är. Jag uppdaterar i morron.

Flitig som en myra, jojo.

Den där ungen alltså....

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det ko.....i hagen.

Efter en dag i regnet eller nytvättat hår?

 "Hej då måcken, ses i mörrn"

Lite mer bilder att kika på

Efter en bra dag på Kumla Herrgård avslutar jag med lite mysbilder. Orkar inte mer ikväll.

Så nära en varg har jag aldrig varit. En Alaska malamute som jag fotade på Rölunda gård. Medge att den är varglik

Två småttlingar på grönbete

Bloggaren sliter ute på "frimärket" Här blir det total makeover.

Mera gubbar o grädde tack.

Årets första svenska,dock ej våra egna ännu.

Ha det bra alla goa glada.

Så är det vardag igen

En riktigt stor bålgeting hade kommit in i köket.

Så vackert med maskrosor ibland.

I den här gamla gäddskallen brukar en liten pippi finna nattro.

Tofsvipehannen " Blecku".

" Vita syrener som blommar om våren" trallala la. Gammal 60-tals schlager, nån som minns?

Ekorren lär inte bli utan mat i alla fall.

Samma tofsvipa fast nu i flykten.

Tre glada syskon.

En härlig avkopplande helg på landet med slit och släp . Det är så fint där nu så resten av sommaren kan man bara njuta. ( som om jag skulle kunna sitta still) Gubben fyllde 61 år i helgen så vi firade med lite " Murikka" och jordgubbar och glass. För er som inte vet vada murikka är så är det ett stort stekfat man wokar mat i över gasoleld. Ni har kanske sett det hos Per Morberg på tv. Mums. Dottern med man och barn kom ut och mös. Sonen bygger altan i helgen så han hade inte tid. I torsdags uppvaktade jag min kära bror som fyllde 60 år minsann. Syrran jag och brorsan fastnade på ett kort så det ser ni här. Jag visar lite andra bilder också från helgen.Jag blir riktigt impad själv av en del bilder.
 Titta och se själv.

Bilder från Änn Zoo

En liten humla hade förirrat sig in.

Svartbygge på toan.

Farfar och Clara har lämnat sina spår.

Zooma in bilden så ser ni att den svart pricken är en älg. Första för i år.

Denna slända fotade jag på vår skolgård 2010. Fin va?

Stämningsbelysning på lördagskvällen.

JAG ÄR SÅ GOTT SOM KLAR HOS TANDLÄKAREN.Det gjorde inte ett dugg ont igår, vare sig i plånboken (kunde varit värre) eller i stortruten.Den känns bara lite uttänjd idag. Fattar inte hur tandläkaren lyckas få in så mycket grejjer i munnen och hur mycket som får plats i en liten tand. Igår fick jag hastigt påkommet besök från Gotland. Det blev snabbprat för hon drog idag igen,men imorron kommer det ett nytt besök från nämnda ö. Vi får prata lite mer tackolov. För övrigt är det stressigt just nu, mycket som skall hinnas med i månaden maj. Många födelsedagar och styrelsemöte och lappar att dela ut och idrottsdag i skolan och tvättstugan och fixa hit och fixa dit. Det låter som man är en viktig person. Jag trivs i alla fall med lite liv o rörelse. Hellre det än att sitta och glo i vintermörkret framför burken som flimrar i blåvitt. Jag bifogar lite fler bilder från vårt älskade Änn och en bild från 2010. Håll till godo-
Trevlig kväll

Tralla la va ja e gla

Finns det inget att fota kan man ju alltid fota skuggan.


Nu är datorn nästa klar, jag har fått ovärdelig hjälp av en mycket hjälpsam granne . Tack snälla K för hjälpen. Nu när datorproblemen snart är lösta kan jag åter ägna mig åt min kamera igen. Den har fått vila till förmån för annat. Idag har det varit riktigt varmt och skönt. Barnen klagar på att det är : föööör varmt, vi vill gå in.  Men i dag var det så skönt så vi var minsann ute och njöt av den goa värmen så länge som det bara var möjligt. Det börjar komma småfågelvänner toll skolgården nu.Det är ungefär samma trogna gäster som kommer. En talgoxe sitter i vår oxel och gapar så han håller på att ramla ur trädet. Hna e för gulli.Han har nog hela skolgården som sitt revir så passa er ni andra taloxe killar. Vi brukar även ha en sädesärla som bor under taket. Förra året fick fågelrescueteam Kicki rycka ut när en liten unge trillat ur boet. Det var bara att hämta stegen och klättra upp med den lille. Gissa vem som stod högst upp på taknocken och ropade om inte mamman. Den lille ungen sprang det fortaste hans små tändsticksben bara kunde. Det var så rart. Barnen tyckte det var fint de också. Jag tvingade faktiskt några byggjobbare att klättra upp för en jättehög stege  ett annat år när en blåmes  hade trillat ur sitt bo.  Efter det så lagades den väggen där boet var för att det inte skulle hända igen.  Ja jag säger då det.Det gäller att ha omsorg för både stort och smått.
Det är allt jag tänker skriva idag, sådetså.
Gonatt.

Min nya leksak

En vacker tulpan i vår rabatt på landet.

Jaha, detta är det första men inte sista inlägg som jag skriver på min nya ögonsten. Det fattas mycket innan den är färdig men det går att göra ett inlägg iaf. Igår fyllde vår älskade son år. Vi grattade honom och det är märkligt hur nära man kommer sina barn i ålder ju äldre de blir. De växer liksom i kapp en själv. Sonen är en väldigt klok man nu, det trodde man inte när han var yngre. Även om han ibland kallas " Storstirr". Tror han har det från mig faktiskt. Jag är i alla fall ypperligt stolt över honom. Självklart över dottern med men nu var det honom vi pratade om. Den lilla Gullefjunungen var här en snabbis idag på genomresa bara. Hon skulle träffa gamnla barndomskamrater och få vara lite mammaledig ikväll. Det var en riktig toppsnäcka som gick härifrån, ville nästan inte släppa iväg henne som i gamla dagar. Idag har vi för övrigt haft städdag i området och det var riktigt trevlig att så många kom ut i vårsolens glans och fixade, sopade, krattade och allt vad som hanns med. Själv hade jag kökstjänst samt fönstertvätt i vår föreningslokal men det blev lite annat också på sluttampen som vanligt.  Ja det var väl ungefär allt för idag tror jag.
Ha en trevlig kväll ni alla därute.

Tyckte jag såg solen ett tag

Det här är jag superbra på.

Om jag inte såg fel så var solen framme på em. Hoppas hon hittar hit imorgon också. Måste förtydliga lite angående min blogg igår. Så fort man skaffar en pryl så för det med sig en räcka med grejjer. Man måste ha en skrivare, en digitalkamera, ny dator när den gamla dör, vara rädd att man får mask eller virus och annat skit bara för att burken är full. När  man bara hade en penna kunde man vässa den när det behövdes och ett sudd. Det förstod jag mig på, visste vilken ända man vässade i å så. Men nu.....fattar inte ett dugg av allt som rör sig i den digitala världen. Jag blir helt nojjig när jag inte fattar saker, nästan lite förbannad om jag skall vara ärlig. Jag erkänner gärna att jag är lite rädd för den digitala världen, det känns som jag inte riktigt får grepp om det jag inte förstår. Men skam den som ger sig, jag skall jävvlarimejj bli en datanörd av gussnåde bara så ni vet. Imorgon är det fredag och det förstår jag mig på. Myysa myysa myysa. Sen på lördag har vi städdag här där jag bor och det förstår jag mig också på. Jag är inte helt komplett obildad tack o lov.
När jag var ute med barnen på tipspromenad i skogen idag så såg en liten kille en fin fågel och ropade till mig: Kolla Kicki vicken fin fågel, va e de? Det visste jag,det var en fin stor nötskrika. När vi var färdiga med tipspromenaden så frågade nåra pojkar som jag gick med hur många rätt jag trodde jag skulle få. Jag sa: Alla rätt såklart, då stirra dom på mig och sen började dom skratta. Får man säga så till barnen. Jo det får man om man gör det med glimten i ögat och hjärtat på rätta stället.
Sådetså