Borta bra men hemma bäst

Jaha, då var man hemma igen efter en härligt avkopplande helg på Gotland . Vistelsen blev lite längre än planerat etersom Berit ( stormen) ville att jag skulle stanna en dag till, hihi. Jag har hälsat på släkten och som alltid blir det mycket skratt och prat. Det är så roligt att se den yngre generationen och se hur de växer från gång till gång. Min  gamla faster var så glad över mittt besök och jag tycker att det är så härligt att få träffa henne. Man blir så trygg på något vis i hennes sällskap säkert för att det blir en sån återkoppling till barndomen. Hon är min äldsta släkting jag har kvar. Å om jag bara kunde berätta allt spännande hon berättar för mig om livet förr på Gotland. Jag hade ingen aning om att andra världskriget hade påverkat Gotland så mycket som det faktiskst gjorde. Det var rätt ruggigt att höra om hur det pågick sjöslag precis utanför i havet där hon bodde och där jag har lekt och badat. Det kom flyktingar inflytande från havet både levande och döda. Usch vilka minnen hon måste bära på.
Jag var på födelsedagskalas hos min mans systerdotter och hela familjen var samlad utom ett barnbarn som bor i Gävle. Det vankades härlig smörgåstårta minsann. Jag hann med en tur i Visby som hade sin första skyltsöndag nu. Vilken skillnad det är mot sommartid. Man kan röra sig helt obehindrat överallt i stan och i affärer och restauranter.
En liten sväng i kyrkan hanns med på söndagen eftersom jag blev strandsatt. Fin adventssång och stämning med tillhörande kyrkkaffe i Vallstena bygdegård.
Min svåger tog med mig på en guidad tur på måndagen före avfärd. Vi hann med Hagrebods gamla Fiskeläger, Botvaldevik och Gothemhammar. Före det fick jag en egen visning i Gothems boulehall med tillhörande museum. Han är den bästa guiden man kan ha. han hittar alla småvägar långt bort från turiststråken.
Min svägerska stannade hemma och hade maten klar när vi kom tillbaka , kokt torsk och äggsås, mums.
Ja, det var ett kort litet sammandrag över min vistelse på ön. Nu tillbaka till verkligheten igen.

En liten båt som sett sina bästa dagar i Hagrebod

Muren står stadigt kvar .

Nå ska ja ta båtn till öjn

Imorgon (läs torsdag) sticker jag till Gotland över helgen. Det skall bli underbart efter en hektisk vecka både hemma och på jobbet. Om jag säger att jag gör två saker hela tiden och aldrig får tid att avsluta en sak innan nästa tar vid, då vet ni ungefär. Jag brukar inte gnälla här men idag känns det som jag måste.

Undrar vad som händer på Gotland denna gång förutom att jag kommer gå upp i vikt efter allt gott jag kommer att smaska i mig överallt (min enda last, god mat och kaffebröd) kanske får jag några fina kort och helt säkert får jag umgås med mina kära släktingar som jag saknar så mycket. Det är synd att tiden blir så kort, trots att Gotland inte är så stort så räcker inte tiden till att hälsa på ALLA som jag skulle vilja.
Jag skall hursomhelst njuta av min helg.Nu skriver jag inte mer utan återkommer pigg och glad efter helgen igen.

Gunatt o eir far sive gutt tills vi ses i morrteijle. I mårgå jär en nöiar da.
( Med reservation för feluttal och felstavning)

Fredag.....igen

Det är bara härligt när det är fredag igen. Veckorna snurrar på så jag vet inte var de tar vägen. Bättre det iaf än att tycka att varje dag är som en vecka., det finns de som tycker så. Jag sitter här och laddar inför morrondagens besök på fotomässan. Brorsan o jag kommer att hänga på låset som man säger.
Få se om vi gör några nya framsteg  och upptäckter där. Brorsan fotar så otroligt fina naturbilder, jag är lite mer för detaljer och macrofoto. Kul att vi har en hobby gemensamt. Förr när vi var barn ville brorsan inte ha nåt gemensamt med mig, jag var för jobbig antagligen som lillesyrra. Jag ville ha allt gemensamt med honom, eller snarare med hans kompisar, den ena snyggare än den andra. Brorsan satte stopp för allt i den vägen. Men en puss fick jag i köket en gång av " Pärtan". En och annan gång fick jag följa med och åka mortorcykel med brorsan o hans kompisar, det var lyckan. Jag kände mig urtuff när jag var med dem, de var ju över 18 år och jag var 15. Vid ett tillfälle blev jag medbjuden på bio tillsammans med dessa " storkillar" men då minsann strejkade brorsan : Ska hon följa med, då går inte jag. Och så blev det, han stannade hemma och surade och jag gick med och såg  Help ( tror jag)  med Beatles. Jaja, det är glömt nu och de snygga killarna har blivit gubbar och har nog glömt bort Lasses lillesyrra Kitty. Men brorsan och jag hänger med och gör nån sak tillsammans då och då.

Ikväll tttade jag på Skavlan på tv. Jag blev så rörd av den  flickan och hennes pappa när de pratade om händelserna på Utöja. Hur jag än försöker att sätta mig in i deras situation både som flickan och som mamma så kan jag aldrig fullt ut förstå hur det kändes, alla känslor som de hade under och efter det hemska dådet. Så starkt att orka sitta i tv och berätta hur det var.

" Jag skall fånga en ängel"

En total avkopplingshelg.

Maken och jag åkte till landet för att vila oss från yttervärlden en stund. Det finns inte många andra sätt att få totalt lugn runt omkring sig. Det var en underbar men kort vistelse, lite kallt men det blev snart varmt efter att vi fått eld i kakelugn och kamin och massor av värmeljus. Maken hade gjort en härligt god laxpudding som avnjöts i stearinjus sken. Utanför var det rått och kallt men så underbart tyst. Det blev kolsvart vid 17 tiden eftersom det inte finns en enda gatlampa så långt ögat når. Det enda som lös upp var vår lilla lykta på trappen.

Stämning - Imma på fönstret och ett litet ljus.

Äppelträdet i sin vinterkappa.

Årets sista blombukett i november.

Glöden glimmar som diamanter i kakelugnen

Dags för middag.

Astrar som blommar ännu.

Jag låg på soffan och läste True blood och gubben kollade på nån sport på tv:n. Ögonen åkte igen mellan varven . Det är prick så det skall vara när avkopplingen är total.

Jag har ingen inspiration

Jo, nu ljög jag nog lite. Jag är inspirerad att skriva men har just inget att berätta. Har varit hos barnbarnen i helgen och det var ju bara härligt. De där småpojkarna är bara så goa. Inte nog med att jag gosade med dem, mina två gosflickor kom också. Underbart med alla fyra på en gång ( när mammor och pappor är med) . Vet inte om jag skulle grejja att ha alla på en gång själv. Fyra små kusiner är fler än 20 stora barn på fritids.  Hihi.
Nu skiner solen och det är väl bara som ett mys. Ett annat mys är att jag beställde resa till Gotland igårkväll. Jag åker ner den 24/11 över helgen och träffar släkten. Det  var länge sen känns det som.
Nu är min fotokurs slut för denna gång och det är dags för mig att öva på egen hand. Det är så roligt. Nästa helg skall brorsan och jag gå på fotomässan.Det blir intressant. Nu börjar det bli dags att gå ut och leta efter mina glasögon som jag tappat nånstans på skolgården. Önska mig lycka till så att jag hittar dem igen..

Ett litet bi som en modig tjej håller upp. Vi hittade den i tjejjernas omklädningsrum i idrotten.

Over and out.

Hur tänker de???

Jag var i några av våra större affärskedjor igår för att köpa lite kläder till mitt äldsta barnbarn. Döm om min förvåning när jag ser vad de tycker att man skall klä sina 7 åriga flickor i. Aldrig i livet att jag köper sånt SKIT som de erbjuder . Vill de verkligen att barn (läs flickor) skall se ut som slampor eller? Det är nog dags att göra en inventering av affärskedjornas genustänkade och moral. Jag fick leta runt en bra stund i den sista affären jag var inne i för att överhuvudtaget kunna hitta något som i alla fall kom i närheten av lämpliga barnkläder. Jag tror nästan jag bojkottar dessa affäreroch väljer andra med ett lämpligt urval av BARNKLÄDER.
 ( Den lilla damen och hennes syster blev glada över farmors val av kläder sådetså)

Skönt nu fick jag det sagt. Nu har vi höstlov på fritids och det är full rulle vill jag lova. Trumhinnorna vibrerar utanpå öronen. Barnen har roligt i alla fall. Det är skräckteater och krypande rosa händer och bara en massa läbbigt hela tiden. På torsdag är det sista träffen på fotokursen, synd. Det blir en fortsättning ganska så direkt på men den hoppar jag nog. Jag tror inte att jag hinner med nu den här tiden på året. Hoppas det börjar en i början av nästa år.

Det här var minsann en stubbe som nån nytänkade bäver eller hackspett gjort, hihi.

Ni behöver inte vänta till dess på att få se en bild, varsågod. Vi hörs igen.

Man är lite slak idag

Så har " vår gata hemma i stan " haft sin årliga höststädning. Det gick så bra och det var många trevliga grannar som deltog. Det gick så bra när vi var många och nu är det så fint. Tyvärr var jag inte riktigt på topp så jag tog det lite lugnare än vanligt.

Helgen för övrigt har varit lugn. Jag tog tag i en dignande tvättkorg på förmiddagen och nu är allt strykt och klart, det känns så skönt. Jag har även hunnit åka till kyrkogården en sväng. Det  var tre år sen den 26:e som min underbara arbetskompis lämnade oss. Hon finns ofta i mina tankar . Nu är ju Bella hos sin riktiga matte igen så jag hoppas de tar hand om varandra.
En liten tur i skogen blev det också. Jag plockade lite kottar och mossa som jag har lagt i min lykta ute på altanen. Det blev jättefint.
Jag har lekt med min kamera ganska mycket i helgen. Det är så roligt och jag har fått till några riktigt bra kort som till och med maken vill att vi skall rama in och sätta upp. Det är ett bra betyg om han gillar mina kort, den gamle faktorn. Han har ju ett tränat öga för det där sen sin tid i reklambyråbranschen.

Igårkväll kom det monster hit och ringde på dörren De är ju för söta ungarna i sina halloweenutstyrslar men det får man ju inte säga utan man måste ju låssas bli rädd fast man mest blir full i skratt.

En av hönorna nere vid Alby ( inget halloweenmonster)

Nu var det färdigkacklat för denna gång.
Ajöss