Alla goa glada....

Det är så roligt när många kommenterar min blogg muntligt. Det verkar som många fler läser den än vad jag vet. Jag skulle tycka det var jättekul om JUST DU ville lämna ett litet spår efter Dig när Du varit inne och läst. Ibland måste man få lite feedback för att vilja fortsätta ( fast det gör jag ju mest för min egen skull, skriver alltså) vill någon läsa så är det ju en bonus liksom.


Idag är det vackert väder ute så jag hoppas att min lilla gullunge som klagade på vädret häromdagen är nöjd nu.
Idag är för övrigt en stor dag. Mitt yngsta barnbarn ( en riktig källa till glädje) fyller tre år. Var tog de åren vägen.

Till Elliot 3 år.

Grattis mormors kille.

Tiden rinner iväg.......

Idétorka eller tidsbrist,vet inte riktigt vad jag skall skylla på. Det känns som jag har viktigare saker att göra än att sitta här och pladdra.Idag är det Lucia och i tidningen i morse varnade de för blåst och rusk igen. Det var ju tur att det inte kom på morgonen när vi hade vårat Luciatåg ute på skolgården. Barnen var så duktiga och sjöng så björktrastarna blev förb...de för att de blev tagna på grenkanten (sängkanten). Det skall man ju förresten på Luciamorgonen. Barnen frös nog men var tappra och sjöng färdigt, en och annan stod och hostade och snorade och torkade för säkerhets skull av snoret på lucialinnet. Jaja, det kom nåra tårar i ögonen på fru Carlstedt när barnen sjöng " Nu tändas tusen juleljus" första versen sjöngs av en modig gossopran och sista versen  av en flickas underbara klockrena solosång.
Efter jobbet var jag barnvakt hos mina småflickor. Deras mamma har fått en riktigt ordentlig halsfluss och var utslagen. Pappan var ute på fältet och gjorde det han skall göra. Vi hade det ganska mysigt. Jag nattade båda och det är så mysigt. Den lilla låg och snurrade i mitt hår tills hon vände sig om efter sitt roliga inlägg om vädret " Åh, de som var så fint igår" Den stora läste sin läsläxa för mig innan vi rev av ett kapitel i Madicken.
Sen kom pappan hem och då var det slut för denna gång.
Den lilla ungen kom med en kommentar helt tagen ur det blå när vi fixade med maten : Farmor vet du att Emil säger helvete!!!?
-Det e fult å säga så.
Ja de barnen, de barnen, mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

Gonatt med er nu och kryp ner under filten och mys i värmen i din säng och vet hur lyckligt lottad du är som inte behöver sova ute en sån här kväll.

Två filosoferande skator i badet, dock inte mina "småskator" som jag nattat i kväll.

Ännu en ledig dag, det är så man skäms.....

Idag har jag varit ledig....igen. Jag minns inte när jag hade så här mycket ledigt på kort tid. Idag har jag varit hos tandläkaren och det gick jättebra. Hon är världens snällaste tror jag. Hon fixade bort tandsten och putsade tänderna så de sken så fint i solen som faktiskt tittade fram en stund idag. Efter tandläkarbesöket satte jag mig på ett fik och intalade mig själv ( vilket inte var helt lätt) att jag var ledig och inte behövde springa benen av mig för att snabba mig till jobbet. Jag fick verkligen kämpa för att inte stressa, vilket jag gärna gör i stan. Jag glider in i tempot på nå vis. Faktum är att jag inte känner mig helt bekväm där längre. Förr när jag jobbade på Hötorget var man hemma i kvarteren och visste exakt var allt låg och hur man betedde sig. Nu är jag en riktig lantlolla. Hursomhelst kom jag en lång bit i julinköpen. det mesta är klart, det fattas bara några smågrejjer. SKÖNT. Efter handeln blev det lunch hos min älskade dotter. Jag fick lämna påsarna där och fortsätta en liten sväng till, men då hade jag helt lagt ner lusten och återvände till henne tomhänt. Det var tur att vi gjorde sällsis hem till mig för jag hade ganska mycket att bära. Jag höll inte på att komma igenom spärrarna på tunnelbanan och dessutom höll jag på att kastrera en man som fastnade ( hur han nu bar sig åt) på min rulle med julpapper. Jag trodde nån höll på och grävde i min påse för den fastnade liksom i farten. Jag vänder mig om och håller på att bryta ihop av skratt när en man går efter mig med min rulle mellan benen. När jag drog i påsen så såg det ut som han stod och juckade om ni kan se det framför er. Jag skrattade så tårarna rann och tror ni inte att gubben skulle med samma buss som mig och dottern. Jorå. Som tur va satte han sig framför oss så han såg inte hur vi skrattade.
När vi väl kom hem så dröjde det inte länge förrän det ringde på dörren och utanför står mina två ljuvliga småkillar och ler med mungiporna ända från öra till öra och säger så förnumstigt: GOD JUL....
Ja de har redan julstämning och det har man nog när man är liten och slipper all stress. Nu sover de små här medan deras mamma och pappa är i stan och kollar på " Ljust och fräscht" med Fredrik Lindström och Henrik Skyffert. Nu lägger jag upp en bild här sen lägger jag ner för idag. Hare så länge.

Så här lugnt var det i Visby på Öster. Lite skillnad mot Stockholm.

Borta bra men hemma bäst

Jaha, då var man hemma igen efter en härligt avkopplande helg på Gotland . Vistelsen blev lite längre än planerat etersom Berit ( stormen) ville att jag skulle stanna en dag till, hihi. Jag har hälsat på släkten och som alltid blir det mycket skratt och prat. Det är så roligt att se den yngre generationen och se hur de växer från gång till gång. Min  gamla faster var så glad över mittt besök och jag tycker att det är så härligt att få träffa henne. Man blir så trygg på något vis i hennes sällskap säkert för att det blir en sån återkoppling till barndomen. Hon är min äldsta släkting jag har kvar. Å om jag bara kunde berätta allt spännande hon berättar för mig om livet förr på Gotland. Jag hade ingen aning om att andra världskriget hade påverkat Gotland så mycket som det faktiskst gjorde. Det var rätt ruggigt att höra om hur det pågick sjöslag precis utanför i havet där hon bodde och där jag har lekt och badat. Det kom flyktingar inflytande från havet både levande och döda. Usch vilka minnen hon måste bära på.
Jag var på födelsedagskalas hos min mans systerdotter och hela familjen var samlad utom ett barnbarn som bor i Gävle. Det vankades härlig smörgåstårta minsann. Jag hann med en tur i Visby som hade sin första skyltsöndag nu. Vilken skillnad det är mot sommartid. Man kan röra sig helt obehindrat överallt i stan och i affärer och restauranter.
En liten sväng i kyrkan hanns med på söndagen eftersom jag blev strandsatt. Fin adventssång och stämning med tillhörande kyrkkaffe i Vallstena bygdegård.
Min svåger tog med mig på en guidad tur på måndagen före avfärd. Vi hann med Hagrebods gamla Fiskeläger, Botvaldevik och Gothemhammar. Före det fick jag en egen visning i Gothems boulehall med tillhörande museum. Han är den bästa guiden man kan ha. han hittar alla småvägar långt bort från turiststråken.
Min svägerska stannade hemma och hade maten klar när vi kom tillbaka , kokt torsk och äggsås, mums.
Ja, det var ett kort litet sammandrag över min vistelse på ön. Nu tillbaka till verkligheten igen.

En liten båt som sett sina bästa dagar i Hagrebod

Muren står stadigt kvar .

Nå ska ja ta båtn till öjn

Imorgon (läs torsdag) sticker jag till Gotland över helgen. Det skall bli underbart efter en hektisk vecka både hemma och på jobbet. Om jag säger att jag gör två saker hela tiden och aldrig får tid att avsluta en sak innan nästa tar vid, då vet ni ungefär. Jag brukar inte gnälla här men idag känns det som jag måste.

Undrar vad som händer på Gotland denna gång förutom att jag kommer gå upp i vikt efter allt gott jag kommer att smaska i mig överallt (min enda last, god mat och kaffebröd) kanske får jag några fina kort och helt säkert får jag umgås med mina kära släktingar som jag saknar så mycket. Det är synd att tiden blir så kort, trots att Gotland inte är så stort så räcker inte tiden till att hälsa på ALLA som jag skulle vilja.
Jag skall hursomhelst njuta av min helg.Nu skriver jag inte mer utan återkommer pigg och glad efter helgen igen.

Gunatt o eir far sive gutt tills vi ses i morrteijle. I mårgå jär en nöiar da.
( Med reservation för feluttal och felstavning)

Fredag.....igen

Det är bara härligt när det är fredag igen. Veckorna snurrar på så jag vet inte var de tar vägen. Bättre det iaf än att tycka att varje dag är som en vecka., det finns de som tycker så. Jag sitter här och laddar inför morrondagens besök på fotomässan. Brorsan o jag kommer att hänga på låset som man säger.
Få se om vi gör några nya framsteg  och upptäckter där. Brorsan fotar så otroligt fina naturbilder, jag är lite mer för detaljer och macrofoto. Kul att vi har en hobby gemensamt. Förr när vi var barn ville brorsan inte ha nåt gemensamt med mig, jag var för jobbig antagligen som lillesyrra. Jag ville ha allt gemensamt med honom, eller snarare med hans kompisar, den ena snyggare än den andra. Brorsan satte stopp för allt i den vägen. Men en puss fick jag i köket en gång av " Pärtan". En och annan gång fick jag följa med och åka mortorcykel med brorsan o hans kompisar, det var lyckan. Jag kände mig urtuff när jag var med dem, de var ju över 18 år och jag var 15. Vid ett tillfälle blev jag medbjuden på bio tillsammans med dessa " storkillar" men då minsann strejkade brorsan : Ska hon följa med, då går inte jag. Och så blev det, han stannade hemma och surade och jag gick med och såg  Help ( tror jag)  med Beatles. Jaja, det är glömt nu och de snygga killarna har blivit gubbar och har nog glömt bort Lasses lillesyrra Kitty. Men brorsan och jag hänger med och gör nån sak tillsammans då och då.

Ikväll tttade jag på Skavlan på tv. Jag blev så rörd av den  flickan och hennes pappa när de pratade om händelserna på Utöja. Hur jag än försöker att sätta mig in i deras situation både som flickan och som mamma så kan jag aldrig fullt ut förstå hur det kändes, alla känslor som de hade under och efter det hemska dådet. Så starkt att orka sitta i tv och berätta hur det var.

" Jag skall fånga en ängel"

En total avkopplingshelg.

Maken och jag åkte till landet för att vila oss från yttervärlden en stund. Det finns inte många andra sätt att få totalt lugn runt omkring sig. Det var en underbar men kort vistelse, lite kallt men det blev snart varmt efter att vi fått eld i kakelugn och kamin och massor av värmeljus. Maken hade gjort en härligt god laxpudding som avnjöts i stearinjus sken. Utanför var det rått och kallt men så underbart tyst. Det blev kolsvart vid 17 tiden eftersom det inte finns en enda gatlampa så långt ögat når. Det enda som lös upp var vår lilla lykta på trappen.

Stämning - Imma på fönstret och ett litet ljus.

Äppelträdet i sin vinterkappa.

Årets sista blombukett i november.

Glöden glimmar som diamanter i kakelugnen

Dags för middag.

Astrar som blommar ännu.

Jag låg på soffan och läste True blood och gubben kollade på nån sport på tv:n. Ögonen åkte igen mellan varven . Det är prick så det skall vara när avkopplingen är total.