Nu är det väl ändå nu

Det är dags att skriva några rader känner jag. Inte för att jag har nåt speciellt att berätta, mer för att bara tala om att jag finns (ifall någon tvivlat).

Dagarna bara rullar förbi i en hisklig fart. Jag får inte den där berömda bakdelen ur vagnen liksom, inte för att blogga i alla fall. Nu har jag fastnat i det här med fotoredigering. Det är konstigt med mig (som Lotta på Bråkmakargatan brukar säga) jag blir så insnöad på nåt och då håller jag bara på med det tills jag inte orkar se "skiten" längre. Vad är det för bokstavskombination?

Det är alltid så, om jag syr, ja då syr jag för runt, om jag målar, ja då målar jag för runt osv osv. Nu upptar datorn och kameran all min lediga tid, nästan. Jag har dessutom gått med i en fotoklubb . Då får man möjlighet att träffa fler fotonördar som lär mig och inspirerar mig så det bara brakar om det.

Jag gör i ärlighetens namn andra saker också men det är väl inte något att lägga nån större vikt vid.
Jag har i alla fall gjort några roliga saker  utanför hemmets härd .

För en tid sedan var jag och såg Spök med några jobbarkompisar, den var jättebra. Jag har även varit i Växjö hos min brorsdotter tillsammans med min gullhöna. Nu på fredag skall Gullhöna och jag gå på Galenskaparna tillsammans och sen skall vi sova på hotell som ett mys bara. Det är underbart med kvalitetstid med dottern. Det finns inte många andra som kan få mig att skratta så mycket som hon. Hoppas vi hinner gå lite i affärder också (hon är bra smakråd dessutom)

Nästa vecka får vi kanske Gotlandsfrämmande, det blir kul. Då skall jag INTE hålla på med min kamera/dator. Då får munnen jobba istället. Det är så trevligt när vi får besök från Ön.

Vi har stängt till landet  för säsongen men det kan bli något tripp dit ut ifall det inte blir en sån där riktig fimbulvinter i år med. Det var så lugnt och avkopplande att vara där i tystnaden. Ingen som påkallade min uppmärksamhet, varken barn eller fågel. Just nu har jag ett stort behov att få ha det lugnt omkring mig, det är mycket stress och ljudligt på jobbet som ni kan förstå med över 40 glada aktiva barn. Även om jag tycker så mycket om dem så kryper nerverna utanpå ibland. Vet inte om det beror på mig eller om det beror på något annat. Jag är i det närmaste slut i öron och huvud när jag kommer hem. Då är det skönt att sitta vid burken en liten stund .
 Jag glömde ju tala om att jag varit på besök en hel dag i mitt äldsta barnbarns skola. Det var så avkopplande att få vara i en skola UTAN ATT BEHÖVA BRY SIG. Bara få vara farmor. Hon var nöjd med mitt besök, det var inte alls pinsamt som hon hade trott först.

Om en liten stund skall jag gå och ta mig en kopp kaffe och smälla i mig några pepparkakor. Sen är det inte så mycket kvar av den här kvällen. Jag visar några bilder här så ni får se vad jag gör.
Sköt om er tills vi hörs.

Frostnupna nypon på landet

Katten Bosse håller koll från trappen.

Utflykt till Teleborgs slott i Växjö

Dottern, brorsdottern med sambo på Kronobergs slottsruin

Frost i gräset på landet

Photoshopad blåklint

Photoshopad ros.
 

Oktober

Nu är det verkligen höst.

Det har dröjt men i morse kändes det att nu är den här. Jag har inte så mycket emot hösten, det enda jag egentligen tycker är jobbigt är regn och blåst på väg till jobbet på cykeln . Är det för tråkigt väder åker cykeln in i förrådet och jag lyxar med bussen istället. Det känns som jag gör nåt jag inte får när jag åker buss. Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Det är nog den där jäkla Luther tror jag, inget får vara bekvämt och skönt för då är det dåligt.
Cyklingen är min enda motion jag utövar så det kanske är därför jag får dåligt samvete.

Nu har jag äntligen gått med i en fotoklubb för att dela mitt intresse med andra fotonördar. Det känns kul att dela tankar och frågor med några som tycker det är lika kul som jag. Kan ni se oss framför er där vi sitter och berömmer varandras bilder, klubben för inbördes beundran. Men det är jättekul och många är så duktiga så jag knappt törs visa något av det jag själv fotat. Men det kommer.

I helgen som gick var kar`n jag bor ihop med och ett par mycket goda vänner till oss ute på galej.
Vi var och åt en härlig fiskrätt på Melanders bakficka och efter det var vi på bio och såg Monica Z.
Bra film och god mat och mycket trevligt sällskap. Den kvinnliga parten i sällskapet (nämner inte namn här) skall snart genomgå en ny operation av sitt tidigare opererade ben så vi tyckte att hon behövde lite uppmuntran innan. En del av er läsare vet vem jag åsyftar. Lycka till lilla DU.

Den här helgen stundar nya äventyr. Jag skall få rå om min dotter helt och hållet utan några småkillar som stjäl uppmärksamheten från mormor. Gullhönan och jag packar ihop oss och flyger till Växjö för att hälsa på en annan Gullhöna, som har en mage som nu är stor som ett hus. Det ligger nåt därinne som kommer ut så småningom. Vi kommer få så himla mysigt och munnarna kommer gå ur led är jag säker på. Jag får väl uppdatera efter hemkomsten.
Det skall faktiskt bli skönt med en semesterdag på fredag, för jag är riktigt trött. Det är krävande just nu på jobbet och ibland fattar jag inte själv att jag orkar. Tur att jag är, en i botten, positiv person annars vet jag inte. Det räcker att barnen säger eller gör något roligt så är man på banan igen. Tackolov för det. Men jag skall inte sticka under stol med att efter en dag med 40 energiska barn  som alla vill ha uppmärksamhet och allt annat som skall hinnas med under en dag så finns det inte mycket ork kvar på kvällen.
Nu skall jag inte gnälla mer utan lägger med nåra bilder och så får ni ha det så himla bra alla ni som läser mina rader. Tjenna

På väg hem på cykeln kan man få se djurlivet inpå knutarna

Jag flyttade den lilla fågelungen från  farorna på vägen på landet.

Den lilla kar´n jag bor ihop med håller ett vakande öga över alltihop.

En del dagar och andra.

En del dagar känns det som det skulle vara fullmåne hela dagen. Humöret är inte i topp alltså.

Det händer saker som gör att man tappar lite sug men nog 17 kommer man upp till ytan igen. Jag ville bara säga det så det kom ur mig liksom.

Helgen har varit supermysig tillsammans med mina små favorit"påjjkar".
Kan man annat än glädjas när man får sådan positiv feedback hela tiden. Det är tur att det ges någonstans. Feedback alltså, positiv alltså.

Den minste mannen är en ständig källa till glädje. Det är tur att jag inte är helt förstelnad i kroppen då han kräver många ekvilibristiska övningar av mig. Vi utför ett litet cirkusnummer vi kallar The Flaming Flamingos eller som han sa som liten pilt " Mea slingmoss mojmoj". Det går ut på att han skall ligga å mina fötter och jag skall ligga på rygg och balansera upp honom i luften på alla de konstigaste sätten, ju svårare, ju roligare. Det räcker inte med en gång som ni förstår utan det blir ett rejält gympapass kan jag lova.

Dessutom är han helt betagen i min mage och har varit så hela sitt liv. Inte bara min mage förresten utan alla mjuka magar. Om han fick bestämma skulle jag helst sitta utan tröja så han hade full tillgång till magen hela tiden. Jag satt och solade i det superfina vädret i  bikiniöverdel till gossens stora förtjusning. När jag sedan tog på mig en tröja då det blev något svalare sa han: Mormor, jag vill att du bara har bukini!!!!Det är mycket bättre!!!! Vad skall det bli av den ungen.
Den större gossen hade diverse aktiviteter för sig, fotboll och cykling. Fotbollen var jag med och kollade på men som ni vet, jag och sport alltså. Inte ett dugg intresserad men som den välartade mormoren jag är så hejjade jag och tjoade på i alla fall i solmyset.
Mina helger hos dottern brukar alltid innehålla mycket skratt, det finns inte många som kan få mig att skratta lika mycket som hon. Det ligger väl i generna antar jag att vi delar samma humor.
Plopp sa det och så var det slut på helgen. Just nu känns det långt till nästa helg men plopp så är det helg igen.
Ha det så gott nu alla läsare.

Vardag eller var dag?

Ja nu är vi där i vardagen igen efter en lång härlig semester. Jag känner mig utvilad och beredd att möta världen därute igen. Den finns liksom inte när vi är på landet i vår bubbla. Det är så sällsamt tyst och ostört och omodernt och fridfullt och ja...fullkomligt ljuvligt. Vi går där i vår egen lunk och gör det som faller oss in.

 Mest faller det mig in att gubben måste göra en massa saker och han har jobbat och varit flitig. Han har målat fönster och vår dörr och lite annat pyssel när han inte legat på rygg i solen och läst. Jag har legat i hängmattan och läst i skuggan för det mesta när jag inte har städat, tvättat, kokat saft, plockat bär till saften, pysslat, varit social, varit farmor och mormor och....listan kan göras lång men det bästa har varit att bara mysa.

Vi har varit på våra sedvanliga roadtrips runt Sverige. I år var vi i Gamla Linköping ( en liten museumstad) i Linköping och sov på ett fullkomligt bedårande Bed & Breakfast. Sedan betade vi av lite olika saker på vägen upp mot hemmet. En tur till Dalarna hann vi med och det blev Bed & Breakfast i Garsås mellan Rättvik och Mora. Det stället var inte fullkomligt bedårande. Vi har även varit på Drottningholm vilket var så tjusigt. Där har jag aldrig varit förr, jo förresten en gång för 100 år sen med maken och hans bror men då fikade vi bara där. Meddelas att kungen och Syltan inte var hemma vid tillfället.

Nu när jag sitter och tänker efter på allt som vi gjort och på alla goa människor som hälsat på i idyllen känner jag att jag spar en del för mig själv, det är så mycket så det skulle bli en roman här.
En sak till måste jag berätta: ni som är initierade vet att jag älskar att tälta. Jag har gjort det tre gånger i sommar. En gång med alla mina 4 barnbarn och berättas kan att jag låg i mitten!!!!!
Sedan blev det en gång med gullvipporna och en gång med småpåjjkarna. De tycker att vi har det så spännande när vi tältar på tomten. Som ett myys. Det höll på att gå över styr när äldsta barnbarnet A fick se att det var en tvestjärt i tältet. Strunta i det sa jag. Det blev en diskussion huruvida det heter trestjärt eller tvestjärt mellan barnen. Sen somnade alla och saken var glömd.
Många roliga källor till glädje blir det när de är med. Dotterns yngsta frågade mig "Mormor, får man säga fy fan?"  "Nej, det får man verkligen inte, sa jag." Okej" sa han å så var den saken ur världen.

Nu lägger jag med lite bilder för jag orkar inte skriva mer. Jag har tvättstugan samtidigt som jag pladdrar här så ni får ta det som blir idag och nu är klockan 22:12 och det är dags att hämta min tvätt nu.
Tjingeling

Mitt hemgjorda potpurri.

Ett fönster står öppet mot sommaren.

Himlen bjuder på skådespel.

Efter makens renovering av fönster och dörr.

Det viktigaste på alla utflykter.

En av våra mycket välkomna gäster i idyllen.

Nu ere bra länge sen........

Jag skäms nästan, men bara nästan. Det har varit så mycket annat som lockat så jag har helt enkelt inte haft lust, det står i Bibeln: Du skall inte ha lust............

Just i skrivandets stund sitter jag på vårt frimärke och njuuuuter av sommaren,tänk att jag har ström ute nu så jag kan sitta här med min lap och skriva, jag behöver inte gå in.
Frimärket har genomgått en förvandling i vår. Vår prinskorv har byggt en jättefin veranda och maken har kopplat strömuttag och lampor och en firma har kopplat in ett vattenuttag, aldrig mer vattenskador inne, pga dragna slangar.
Fasicken, jag kan ju bo på altan nu vettja ;).

Blommorna gör så jag brister ut i sång: " Herrgud, vad det är vackert..."
Midsommar är den vackraste tiden i min smak. Allt är fortfarande så grönt och fräscht.  När juli rullar in börjar det liksom bli lite mer hö-betonat om ni förstår vad jag menar. Det torkar upp och många blommor har redan blommat ut. Tyvärr lyckas jag inte få till det där med att ha blommor hela säsongen, lika vackert i alla fall, lite blommar ju kvar såklart.
Nu är det fritids för hela slanten på jobbet. Det  blir lite lugnare men full rulle och stökigt pga ombyggnader. Jobbigt att ha alla barnen på en byggarbetsplats och så skall allt funka som vanligt ändå, men vi är ju pedagoger så vi kan ALLT ;)
Snart är det dags för semester och det skall bli ljuvligt. Jag längtar verkligen i år, det har varit ett körigt år i år, få se vad höstterminen erbjuder. Det kommer att bli roligt precis som det alltid blir i alla fall när skolan väl börjar igen.
Men nu skall det njutas i tid och otid.Började midsommaren med en riktig braksnuva,hög feber och mycket ont i bihålorna, bara skiten kommer ut blir det bra igen. Jag ödslar inte mer tid på det här.

Min son och hans familj har kommit hem från sin resa i Turkiet så jag ser fram emot att få träffa mina gullvippor snart. De har gått och fyllt år båda två 9 resp 5 år. Milde tid vad åren rullar på.
Nu lägger jag ner för idag med några bifogade bilder.
Trevlig kväll på er alla.

De två äldre uggleungarna.



På ett hörn ( 9kvm) av gräsmattan på landet växer det prästkragar som ni kan se.

Här är vår nya altan.

Magnus Uggla liftar. Lillungen.

Miina blå drömmar på frimärket.
 

Vafför haru en blågg för näru alri blåggar?????

Ja har`nte nån lust vettu just nu. Mycket annat lockar men så småningom kommer jag tebaks. Plåcka`nte  bort mig från favvolistan eru bussi.
Njut av våren istället för att sitta inne å lesa hära.
Tjenna,
Kicki

April,april, din dumma sill..........

Ja, nog känner jag mig lurad alltid.

Våren lyser med sin frånvaro och det gör mig lite sur. Fast den som väntar på nåt gott osv.
Vi var i alla fall ute i stugan i lördags och tog hand om äppeträden,hoppas  bara att det inte var försent. Man kan ju skada dem om man klipper för sent innan saven stiger, de kan liksom förblöda om ni förstår vad jag menar.

Vintern har inte gått för hårt fram i huset. Inga vattenläckor eller annat som kan göra en ledsen. Några muskluttar under diskbänken och en halvt uppäten tvål kan man stå ut med. Men hur gott kan det vara med tvål undrar jag, det måste ju löddra om mustruten vettja.
Djurlivet var nästan obefintligt. Jag hörde att gården hade haft besök av 32st kronhjortar vid ett tillfälle under vintern, jag som var mallig över mitt besök av 12 hjortar vid ett tillfälle.

Jag saknade " blecku" som tofsvipan heter på gotländska. Det är så trevligt när han går och tutar på åkern. De enda djur jag såg var flugor i drivor på stuggolvet och några trötta fjärilar. Och så gårdens håriga kor förstås. När jag kände doften av dem fylldes jag av en lyckokänsla som jag nästan inte kan sätta ord på. Är jag klok eller?  Jag stod där och drog in doften i näsborrarna så jag nästan storknade. UNDERBART.
Doften är trygghet, sommarlycka, glädje,barndom och allt som där tillhör. Tänk att en doft kan väcka så många minnen, det händer mig ibland när jag känner en viss doft i stan också. När det liksom luktar som bränt rostat bröd då fylls jag av lycka och tänker på hur det luktade i stan när jag var unge och sprang på söder med mina kompisar.

Det var 5 grader varmt inne i huset när vi kom och 12 när vi åkte, rena värmeböljan. Det bådar gott inför den stundande första övernattningen. Det är så skönt när man vaknar på morgonen och det är varmt och gott i sängen och svalt (minst sagt) utanför täcket. Jag sover så himla gott då. Vi har element som vi kan fuska med om det blir för kallt.De brukar få stå på nere i köket för att det skall vara lite varmare där innan vedspisen värmt upp. Lillepilt får stanna hemma några helger än, det är lite för kallt för honom. Jag längtar efter att få sätta händerna i jorden, rensa bort vintern i rabatterna sätta potatis och de å de å de. det finns massor att göra bara VÅREN KOMMER.
Hare gött så länge och vi ser framåt.

Det ser lite kalt ut nerifrån allen men snart är det grönt och fint.

Lite frö som skall i jorden så fort den reder sig.

Ser ut som ett kalhyggen och ännu värre när träden blev klippta, bild kommer.